Både bra och dåliga saker har hänt idag.

Sov dåligt inatt, vet inte varför, säkert för att jag skulle upp. Vaknade lite över 6, när klockradion drog igång då gick Erik och la sig. (Han hade att en idé om att vända rätt dynget genom att inte gå å lägga sig. Sen skulle han "vila" då vid 6-halv sju. Ringde honom senare vid halv ett och då låg han o sov som en stock. GJ!). Iallafall så gick jag ut till bilen, och den hade fryst ihop till isglass. Fick inte upp dörrarna, men efter mycket slitande fick jag upp passagerardörren! Jag klättrade in (...och hoppades ingen såg mig), och knuffade och buffade och knödde upp dören på förarsidan! Puh! Äntligen kunde jag skrapa bilen och åka iväg. Men... vad nu? Det va ngt mystiskt, men jag kunde inte riktigt lista ut vad. Jag tyckte det lät mkt på högersidan, så jag trodde jag inte riktigt stängt dörren. Jag körde sakta och åkte in vid Statoil för å se. Dörren va stängde och jag såg ingen misstänkt. Körde vidare men märkte att jag inte kunde köra på högre växel än tvåan. jag körde av ngn anledning in på Lorensberg och parkerade där och ringde till jobbet och sa att jag blev sen. (hade naturligtvis inte numret till rätt avdelning, så de fick väl springa å jaga på rätt personal, men jaja). Plötsligt märkte jag att jag bara kunde backa, inte köra framtå. Jag gasade som fan och det va som att köra på glas, jag kom ingenstans! tillslut kunde jag köra en gata upp, men sen ville inte bilen mer. Jag ringde mamma och berättade med gråten i halsen vad som hänt. Hon va inte körbar och visste inte vad jag skulle göra. I sånna här tillfällen brukade jag alltid förr ringa pappa, dels för att han alltid va vaken s'tidigt på morgonen och dels för att han brukade veta va jag skulle göra. Jag och mamma kom fram till att jag skulle åka till macken och köpa Karburatorsprit(?) ifall det va en iskockel i tanken så skulle den lösas upp. Dessutom hade jag knappt ngn bensin heller, så allt kändes jävligt.

Jag körde sakta sakta till Statoil, och det visade sig att jag inte hade med väskan med plånboken, som jag ALLTID har med annars när jag åker bil. Jag kände att allt va emot mig och va nära att bryta ihop som jag brukar när saker inte går som jag vill. Men jag försökte va mogen och tänka som en vuxen. Kom på att jag hade en flaska k-sprit i bagageluckan. Men tyvärr va denna igenfrusen och jag fick inte ens i nyckeln i låset. Jag rusade in till macken och sa till tjejen i kassan hur det va och hon langade fram en liten flaska låsolja jag skulle prova. Det gick inte, så jag sprang in igen och fick med mig en tändare ut. Fram o till baka sprang jag och tillslut va luckan öppen. Men gah, nästa stopp! Jag kan ju inte öppna mitt jävla tanklock, och kan jag öppna så kan jag inte stänga. Jag tittade snällt på den långa mannen bredvid mig och han hjälpte mig. Han va skånsk. Jag tackade och åkte på tvåan hem.

Där ringde jag jobbet och sa att jag va tvungen att ta bussen. Kom 2 timmar sent.

Under dagen fick vi veta att vi fått en del av pappas livförsäkringar på kontot idag. Välbehövda pengar, tack pappa!

Sen bjöd lillebror mig och mamma på Subway, va tokgott! Tack Erik!

Sen åkte vi hem till mig och mamma provkörde min bil. vi upptäckte att en abakhjulet inte snurrade. Bah. Men allt ordnade sig, mammas Micke kom farande på några minuter och fixade biffen! Tack Micke!

Det som geck galet idag, blir en fin historia imôra.