Kanske är det här med ”Om” lite i värsta laget på en blogg som bara, endast och helt uteslutande handlar om mina tankar och funderingar, men jag är ju inte den som är den, utan tycker att alla borde få en större bit Kaka. Så, mer Kaka åt alla:

Ida heter jag om du frågar familjen, Sudden heter jag om du frågar kompisar och kompisars föräldrar, Dutten heter jag om du frågar Sockerapas mormor. Jag är äldre än jag ser ut, och pratar ofta och gärna om hur det är ”nu när man inte är 20 längre”.

Jag är born and raised på Hammarö, men är nu iskall Karlstadsbo. Lever och frodas här med en karl och en liten Drutt som kom till världen i slutet av september 2011. Skriver i princip inget om Druttan här, men vill man läsa om henne så får man hojta till så får man troligtvis lösenordet till den låsta Druttbloggen.

Jag har varit fullärd bloggare i några år, men kan fortfarande publicera ogenomlästa, felstavade inlägg utan att blinka. Jag är dessutom en jävel på att vicka på näsan och strike an Elvisläpp. Jag gillar bearnaisesås, jordgubbar och doften av nyklippt gräs, men jag gillar varken clowner, tomtar eller senap.

När jag inte bloggar så pluggar jag till förskolelärare vid Karlstads Universitet, och när jag inte pluggar så dricker jag öl, breakedansar (alternativt discodansar) och sjunger Allsång, Lips eller karaoke. Alla ska vara med, hellre än bra, är parollen i mitt hem, och det brukar locka fram toner ur de mest inbitna, tystlåtna nördarna som hittat till min soffa!

Byxor del 2, upplösningen

Nu kommer den spännande fortsättningen i den lilla miniserien "Byxor".

Jag åkte hem till mamma efter jobbet. På tal om jobbet, så måste ja gbara berätta. En unge cyklade, och gjorde något så han slog i läppen. Det sprutade blod och jag sprang fram för att undersöka så alla tänder var i behåll, med blodiga fingrar ser jag att hans mamma kommer. Hon tar över och det är inget mer med det. Jag tänker att jag ska gå in skölja av mina blodiga fingrar. I samma ögonblick sticker en av de ordinarie ut huvudet genom ytterdörren och ropar "Vi ska testa larmet, så öppna inte dörrn!"

Hepp, tänker jag, här står jag nerblodad och dan, men visst, det är lugnt. Alla de föräldrar som skulle hämta dagens barn kom, och jag berättade att vi inte fick gå in, ännu. Vi stod där allihopa och trampade och suckade, jag med blodiga fingrar.

Kom på efter några minuter att jag kan torka av blodet i gräset. Tyvärr hade det torkat redan, och gick således inte bort. Tjugo minuter senare blev vi insläppta, och ja gkunde tvätta händerna.

Åkte till mamma, och vi båda åkte till Bergvik. Där fick mamma springa och lämna tillbaka byxorna, medan jag satt på en bänk utanför. Efter det gick vi in tillbaka till Kappahl och köpte byxorna igen, 100 kr billigare! Ah, va nöjd jag är.

Kommentarer

Postat av: Tokmajja

YES! Så glad man kan bli över en sån där sak som med byxorna. Fan vad värt! :)

2009-08-20 @ 10:03:32
Postat av: Kaka

Tokmajja: Ja, woop woop!

2009-08-21 @ 21:29:46
URL: http://simkaka.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

hits