Kanske är det här med ”Om” lite i värsta laget på en blogg som bara, endast och helt uteslutande handlar om mina tankar och funderingar, men jag är ju inte den som är den, utan tycker att alla borde få en större bit Kaka. Så, mer Kaka åt alla:

Ida heter jag om du frågar familjen, Sudden heter jag om du frågar kompisar och kompisars föräldrar, Dutten heter jag om du frågar Sockerapas mormor. Jag är äldre än jag ser ut, och pratar ofta och gärna om hur det är ”nu när man inte är 20 längre”.

Jag är born and raised på Hammarö, men är nu iskall Karlstadsbo. Lever och frodas här med en karl och en liten Drutt som kom till världen i slutet av september 2011. Skriver i princip inget om Druttan här, men vill man läsa om henne så får man hojta till så får man troligtvis lösenordet till den låsta Druttbloggen.

Jag har varit fullärd bloggare i några år, men kan fortfarande publicera ogenomlästa, felstavade inlägg utan att blinka. Jag är dessutom en jävel på att vicka på näsan och strike an Elvisläpp. Jag gillar bearnaisesås, jordgubbar och doften av nyklippt gräs, men jag gillar varken clowner, tomtar eller senap.

När jag inte bloggar så pluggar jag till förskolelärare vid Karlstads Universitet, och när jag inte pluggar så dricker jag öl, breakedansar (alternativt discodansar) och sjunger Allsång, Lips eller karaoke. Alla ska vara med, hellre än bra, är parollen i mitt hem, och det brukar locka fram toner ur de mest inbitna, tystlåtna nördarna som hittat till min soffa!

Gårdagens miss

Ett tips till alla där ute är att aldrig, aldrig storhandla på trettondagen. Iallafall inte om den infaller på en tisdag. Det var kanontomt på hyllorna, maten som fanns hade mer elle rmindre förtynat, eller var nära att gå ut i datum. Vi kom hem med ungefär hälften av det som stod på vår lista. Men jag vill ju inte vara den som klagar, nejdå, utan något positivt var det naturligt vis - jättelite folk i affären och ute på parkeringen! Alltid skönt det.


Nu såhär på morgonkvisten står Erik och bakar hallongrottor för fullt. Det är sista dagen på jobbet för honom, så han kände att han ville bjuda allt trevligt och otrevligt folk på något. När jag slutade jobba sa jag det knappt till någon. Det var fredag och någon hade med sig fredagsfika, så jag åkte liksom snålsjuts. Folk fick sitt fika, och jag fick sluta. Den kvällen satt jag och en tjej på lunarstorm och jämförde pressbilder. Vi fnittrade och skämdes ikapp.
"Jag har helgon!" var det en kille som sa.
"Åh, jag med!" jublade jag, och loggade raskt in på mitt konto. "vad heter du då?"
"Kungen20"
Jag knapprade och sökte, men hittade inget.
"Men, jag får inte fram något.."
"Näe.."

Det visade sig att han hade lurat mig eftersom det är så GÖRTÖNTIGT med helgon. Bah. 20-åringar alltså. Vart får de allti ifrån?

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

hits