Fårväktare Sudden! -

Kanske är det här med ”Om” lite i värsta laget på en blogg som bara, endast och helt uteslutande handlar om mina tankar och funderingar, men jag är ju inte den som är den, utan tycker att alla borde få en större bit Kaka. Så, mer Kaka åt alla:

Ida heter jag om du frågar familjen, Sudden heter jag om du frågar kompisar och kompisars föräldrar, Dutten heter jag om du frågar Sockerapas mormor. Jag är äldre än jag ser ut, och pratar ofta och gärna om hur det är ”nu när man inte är 20 längre”.

Jag är born and raised på Hammarö, men är nu iskall Karlstadsbo. Lever och frodas här med en karl och en liten Drutt som kom till världen i slutet av september 2011. Skriver i princip inget om Druttan här, men vill man läsa om henne så får man hojta till så får man troligtvis lösenordet till den låsta Druttbloggen.

Jag har varit fullärd bloggare i några år, men kan fortfarande publicera ogenomlästa, felstavade inlägg utan att blinka. Jag är dessutom en jävel på att vicka på näsan och strike an Elvisläpp. Jag gillar bearnaisesås, jordgubbar och doften av nyklippt gräs, men jag gillar varken clowner, tomtar eller senap.

När jag inte bloggar så pluggar jag till förskolelärare vid Karlstads Universitet, och när jag inte pluggar så dricker jag öl, breakedansar (alternativt discodansar) och sjunger Allsång, Lips eller karaoke. Alla ska vara med, hellre än bra, är parollen i mitt hem, och det brukar locka fram toner ur de mest inbitna, tystlåtna nördarna som hittat till min soffa!

Är det sant?

2009-06-17 @ 18:54:52 Tjöt

Jag trodde inte det var sant när jag igår satt och tittade på Desperate Housewifes i godan ro (vilken konstig mening). Jag skulle resa på mig för att gå och borsta tändera i en av reklamerna, och då small det till. Nej, det small inte, men det började värka så inåt helvete i ryggen. Det kändes som jag fick ryggskott (igen!) och jag tryckte i mig både Voltaren och Alvedon. Inte kunde jag röra mig något särskilt, så jag såg klart programmet stående. Sen ringde jag dr Mamma och gick runt i lägenheten i en halvtimme. Jag tyckte så synd om mig själv som skulle vara tvungen att gå runt runt hela natten, och skulle upp och jobba dagen efter.

Men så blev det inte, utan jag la mig och sov isället. Vaknade i morse otroligt stel, men lite rörligare. Kändes som ca tredje-fjärde dagen efter ett ryggskott. Jag åkte till jobbet och försökte få tag i en läkare men ingen svarade någonstans, någon var sjuk och någon hade inte telefon tid just då.

På jobbet berättar de att jag ska bli själv över mellan målet med 7 barn. Jippie, tänkte jag. Tänk om något händer, om någon slår sig eller inte vet jag, att det blir något. Jag som inte kan lyfta eller nåt. Som tur var gick det bra.

Men jag tror fortfarande inte det är sant. Jag har värre kropp än mormor, och hon är ändå 82. Mormors höfter är gjorda av titan, tänk om jag kunde få en titan rygg. Det vore något.

/Sjukstugan