Kanske är det här med ”Om” lite i värsta laget på en blogg som bara, endast och helt uteslutande handlar om mina tankar och funderingar, men jag är ju inte den som är den, utan tycker att alla borde få en större bit Kaka. Så, mer Kaka åt alla:

Ida heter jag om du frågar familjen, Sudden heter jag om du frågar kompisar och kompisars föräldrar, Dutten heter jag om du frågar Sockerapas mormor. Jag är äldre än jag ser ut, och pratar ofta och gärna om hur det är ”nu när man inte är 20 längre”.

Jag är born and raised på Hammarö, men är nu iskall Karlstadsbo. Lever och frodas här med en karl och en liten Drutt som kom till världen i slutet av september 2011. Skriver i princip inget om Druttan här, men vill man läsa om henne så får man hojta till så får man troligtvis lösenordet till den låsta Druttbloggen.

Jag har varit fullärd bloggare i några år, men kan fortfarande publicera ogenomlästa, felstavade inlägg utan att blinka. Jag är dessutom en jävel på att vicka på näsan och strike an Elvisläpp. Jag gillar bearnaisesås, jordgubbar och doften av nyklippt gräs, men jag gillar varken clowner, tomtar eller senap.

När jag inte bloggar så pluggar jag till förskolelärare vid Karlstads Universitet, och när jag inte pluggar så dricker jag öl, breakedansar (alternativt discodansar) och sjunger Allsång, Lips eller karaoke. Alla ska vara med, hellre än bra, är parollen i mitt hem, och det brukar locka fram toner ur de mest inbitna, tystlåtna nördarna som hittat till min soffa!

Unna sig

Idag "unnade" jag mig att jobba. Inte lika "unnande" kändes det när jag fick starttiden 7 och tvingades upp runt 5.30 imorse.

Dagen har varit bra och lugn, fast vi var tre nya vikarier som skulle få ihop dagen. Bra tjejer jobbade jag med och barngruppen var sådär perfekt harmonisk. Inte ett gräl, inte ett tjiv eller tjafs. Det gick så himla bra. Plus i kanten för min rast som la sig fint just när alla skulle gå ut i blåsten.

En unge sa, som första mening till mig "Jag tycker du är fin." Jag skämdes lite, eftersom hans mamma stod bredvid. Jag var heller inte helt säker på om jag hörde rätt, så jag sa ett litet "Naaw...tack!" Hehe, blev så ställd.

Jo, lite trassel blev det vid frukosten.
X börjar oprovocerat gråta och snyftar att hennes storasyster Y ska mata henne. Y börjar gråta och halvskriker: "Det här blir för jobbigt för mig!". Q börjar snyfta och menar på att det är för mycket ljud. Det lugnar ner sig lite efter att jag tagit med mig X ut och hämtat hennes napp. Q ska efter ytterligare en stund gå från bordet, tappar tallriken med gröt i golvet och vurpar rejält på all spilld gegga. Jag dog lite inombords och började räkna ner... 7 timmar kvar.

Men det var som sagt det enda, annars har det vart kanon.

Åkte hem efter jobbet och provkörde mammas nya cheva. Jag kände mig somen övningskörare och bror och mor satt högröda i ansiktet och skämdes.

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

hits