Frågetecken, utroptecken, banne mej!

Kom just hem från delprov ett i dagens tenta. Jag var skitnervös i morse och gick runt och pratade med alla och frågade varför de såg så lugna ut. Jag flamsade runt, och hittade till slut min plats. Där satt jag och tog djupa andetag ett tag tills klockan var nio och provet skulle börja.

Det var fyra frågor, och man skulle välja ut två stycken och svara på. Jag valde noggrant och började plita ner det jag tyckte och tänkte och fick ihop en del åtminstone.

Nu sitter jag här och känner mig tom, och lite ledsen. Ledsen är jag inte för att jag kände att det gick skit, utan för att min kropp inte riktigt pallar såntdär tryck och press. Jag var skitnervös, gör halvdant ifrån mig och sen vill jag sätta mig och grina en stund. Sen är det bra igen.

Jag läste igenom vad jag skrivit och det känes lite pfattigt. Just det pfattigt, det är det ord jag kommer att tänka på. Kanske med ett T, pfatigt. Lite tomt, innehållslöst. Hoppas, hoppas det når upp till den där åtråvärda G-gränsen. Jag vill verkligen inte ha omprov!

Jag har lite ont i magen nu, kan bero på att jag är hungrig.

Jag blir alltid sådär att jag ska grina lite, tycka lite synd om mig själv och ta ut segern/förlusten i förskott. Det gjorde jag när jag inte kom in på det programmet jag hade valt nu. Onödigt eftersom jag kom in på estet istället, vilket säkert passar mig skitbra.

Jag hade velat haft en känsla av att det gick skitbra (såklart) eller jättedåligt. Gillar inte den här antingen eller känslan.


Hela natten har jag drömt om Anna Anka. Jag har för det första sovit jättedåligt, vaknat hela tiden och sovit korta sektioner. Varje gång jag vaknat till, hade jag drömt om Anna Anka. Utom en gång, då drömde jag om Alex Schulman. Han ville mest ligga, och kallade mig Amanda. Jag tror han trodde att jag var hans fru, och det var släktmiddag och jag visste inte hur jag skulle kunna förklara att jag inte var Amanda, utan bara Ida. Det blev jättefel. Sen vaknade jag, och somnade och drömde om Anka igen.

Men jag var utvilad ändå imorse, hur kommer det sig?