Nu är jag hemma at home igen! Blev en lite kortis visit hos Peter och Regina, men det kan vara gött det med ibland.


Igår kväll beslöt sig vår närmaste granne för att ställa till med brakfest. Det var stereon i bott och vrålande ungdomar på balkongen. Ötzzmusik blandat med "TONAJTS GÅNNA BI A GOOOD GOOOD NAJT!". Jag och Erik låg i sängen och kände hur täckena vibrerade av bastonerna. Vi skällde och bannade denna föribannade illbatting till granne som inte har hyffs och fason att sänka volymen. Det är ju förighelvette torsdag!!

Till slut fick Erik nog och slängde på sig kläderna för att säga grannen ett par sanningens ord. Han möttes av någon halvotrevlig brud som förklarade att de ändå strax ska gå, så det gör inget att de spelar. Han fick ändå tyst på musiken och strax därefter kom grannen och ringde på. Nu bli det djävulskap, tänkte Erik och öppnade. Grannen ville be om ursäkt och Erik mjuknade snabbare än en glass i juli.
"Näe, det är lugnt" hörde jag Erik säga "Det är ju din första fest på torsdag... men det var ju bara det att jag har jobbar 12 timmars pass nu i 5 dagar, så jag är lite trött... men nää, det är ingen fara alls."
Grannen lovade att sänka direkt, och sa även att Erik gärna får säga till redan klockan nio, om han spelar för hög musik.

Ja, jävlar du, tänkte jag där jag låg i sovrummet. Stå på dig nu för fan och säg att liiite måste man väl kunna tänka själv; man spelar inte musik så högt en vardagskväll kl 23, man står inte och skriker på balkongen som om man vore 14 och full på en 3,5a man hittat, man gör bara inte det. Går inte att beskriva hur högt den här människan spelade igår, det var antagligen det högsta jag hört, tänk er en konsertspelning så har ni ungefärlig ljudnivå. Stackars människor som var i den lägenheten.