Kanske är det här med ”Om” lite i värsta laget på en blogg som bara, endast och helt uteslutande handlar om mina tankar och funderingar, men jag är ju inte den som är den, utan tycker att alla borde få en större bit Kaka. Så, mer Kaka åt alla:

Ida heter jag om du frågar familjen, Sudden heter jag om du frågar kompisar och kompisars föräldrar, Dutten heter jag om du frågar Sockerapas mormor. Jag är äldre än jag ser ut, och pratar ofta och gärna om hur det är ”nu när man inte är 20 längre”.

Jag är born and raised på Hammarö, men är nu iskall Karlstadsbo. Lever och frodas här med en karl och en liten Drutt som kom till världen i slutet av september 2011. Skriver i princip inget om Druttan här, men vill man läsa om henne så får man hojta till så får man troligtvis lösenordet till den låsta Druttbloggen.

Jag har varit fullärd bloggare i några år, men kan fortfarande publicera ogenomlästa, felstavade inlägg utan att blinka. Jag är dessutom en jävel på att vicka på näsan och strike an Elvisläpp. Jag gillar bearnaisesås, jordgubbar och doften av nyklippt gräs, men jag gillar varken clowner, tomtar eller senap.

När jag inte bloggar så pluggar jag till förskolelärare vid Karlstads Universitet, och när jag inte pluggar så dricker jag öl, breakedansar (alternativt discodansar) och sjunger Allsång, Lips eller karaoke. Alla ska vara med, hellre än bra, är parollen i mitt hem, och det brukar locka fram toner ur de mest inbitna, tystlåtna nördarna som hittat till min soffa!

Stuck in da bus

Ma crib, da bus, jag börjar greppa det här coola snacket som alla med hiphopbrallor kör med.

Var till stan förut för att hämta de nya linserna. De är för övrigt de bästa jag har haft, denna optikern är noga så de passar, kollar så jag ser ordentligt, att de har rätt form och så vidare innan hon beställer. Vet förra gången, för ca ett år sedan fick jag linser jag knappt såg med, men jag bet ihop och hade de ett helt år ändå. Men nu verkar det vara mycket mycket bättre.

Hur som helst, jag åkte buss till stan, vill inte ge mig ut i bilen när det är så mycket snö. Bussen stannade vid ett tillfälle för att släppa fram en mötande buss på en smal gata vid Hagaborg. När han sedan ska fortsätta köra sitter bussen fast och bara slirar. Han provar att åka fram, tillbaka, höger, vänster, inget fungerade!

Där satt jag och hade bråttom till optikern, och en tant bredvid mig hojtade att hon skulle med tåget. Chauffören började vimsa om att det går bussar till stationen, men nu i efterhand så tror jag han måste ha menat busstationen, för inte går det väl bussar till tågstationen? han sa att alla utom 2:an gick till stationen. Not so troligt.

Till slut anropade han busscentralen, eller så, och de bestämde att en bärgningsbil skulle komma, medan vi fick gå ut i 3 dm snö och vänta på nästa buss som vinkades in till kanten. Måtte inte den också fastna nu, tänkte jag. Det gjorde den inte, utan vi kunde tryggt kliva på. Där träffade jag en gammal jobbarkompis, skoj att tjöta med! Tror det var det bästa kallpratet jag haft på länge.

Sen att jag råkade sparka en ca 10 årig flicka som satt mittemot och tittade på mig under hela resan är en annan historia. (Jag bad faktiskt om ursäkt, och hon log sött, fnittrade lite och sa att det inte gjorde något. Kanske hade jag mat runt munnen eller så, för hon släppte mig inte med blicken en enda gång tror jag, det såg jag i ögonvrån. Eller så såg jag skum ut, som en hemlig agent eller så. Hoppas det var så.)

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

hits