Kanske är det här med ”Om” lite i värsta laget på en blogg som bara, endast och helt uteslutande handlar om mina tankar och funderingar, men jag är ju inte den som är den, utan tycker att alla borde få en större bit Kaka. Så, mer Kaka åt alla:

Ida heter jag om du frågar familjen, Sudden heter jag om du frågar kompisar och kompisars föräldrar, Dutten heter jag om du frågar Sockerapas mormor. Jag är äldre än jag ser ut, och pratar ofta och gärna om hur det är ”nu när man inte är 20 längre”.

Jag är born and raised på Hammarö, men är nu iskall Karlstadsbo. Lever och frodas här med en karl och en liten Drutt som kom till världen i slutet av september 2011. Skriver i princip inget om Druttan här, men vill man läsa om henne så får man hojta till så får man troligtvis lösenordet till den låsta Druttbloggen.

Jag har varit fullärd bloggare i några år, men kan fortfarande publicera ogenomlästa, felstavade inlägg utan att blinka. Jag är dessutom en jävel på att vicka på näsan och strike an Elvisläpp. Jag gillar bearnaisesås, jordgubbar och doften av nyklippt gräs, men jag gillar varken clowner, tomtar eller senap.

När jag inte bloggar så pluggar jag till förskolelärare vid Karlstads Universitet, och när jag inte pluggar så dricker jag öl, breakedansar (alternativt discodansar) och sjunger Allsång, Lips eller karaoke. Alla ska vara med, hellre än bra, är parollen i mitt hem, och det brukar locka fram toner ur de mest inbitna, tystlåtna nördarna som hittat till min soffa!

Alejandro

Det har nog inte hänt sedan vi var 18, skulle jag tro, om ens då. Vi är inte direkt kända för att ha samma musiksmak. Knappt ens nära varann. Men så började jag lyssna på Alejandro - Lady Gaga. Kunde inte sluta, repeat på låten. I början gillade jag inte egentligen låten, jag hade den mest på hjärnan, så jag var tvungen att höra den i ett desperat försök att få bort låtfan.


Så visade det sig att Lina hade samma problem. Igår lyssnade vi på den säkert 300 gånger. Igen. Igen. Igen. Det har nog bannemej aldrig hänt förut, att vi gjort så. Lina brukar spela musik hon får ha på max en gång innan jag gråter ur öronen av all bas och blippblopp.

Det var ju trevligt att vi lyckades tajma låt på hjärnan på samma sätt som vi först nu synkat vår... period. Att det tagit nästan 10 år är underligt. Lika underligt som våra kroppar vet när den andra blör, det är bananas.

Rolig fakta:

Om du svär när du gör dig illa så klarar du mer smärta än om du inte gör det! Haha! Kruxet är bara att man helst inte ska svära i vardagligt prat, för då är inte effekten lika stor. Tydligen triggar det hjärnan och hjärtat så man tål mer. Outrageous!  (Källa.)

Kommentarer

Postat av: apan

så jeeela könstigt ja!

2010-06-20 @ 11:44:41
URL: http://sugarmonkey.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

hits