Kanske är det här med ”Om” lite i värsta laget på en blogg som bara, endast och helt uteslutande handlar om mina tankar och funderingar, men jag är ju inte den som är den, utan tycker att alla borde få en större bit Kaka. Så, mer Kaka åt alla:

Ida heter jag om du frågar familjen, Sudden heter jag om du frågar kompisar och kompisars föräldrar, Dutten heter jag om du frågar Sockerapas mormor. Jag är äldre än jag ser ut, och pratar ofta och gärna om hur det är ”nu när man inte är 20 längre”.

Jag är born and raised på Hammarö, men är nu iskall Karlstadsbo. Lever och frodas här med en karl och en liten Drutt som kom till världen i slutet av september 2011. Skriver i princip inget om Druttan här, men vill man läsa om henne så får man hojta till så får man troligtvis lösenordet till den låsta Druttbloggen.

Jag har varit fullärd bloggare i några år, men kan fortfarande publicera ogenomlästa, felstavade inlägg utan att blinka. Jag är dessutom en jävel på att vicka på näsan och strike an Elvisläpp. Jag gillar bearnaisesås, jordgubbar och doften av nyklippt gräs, men jag gillar varken clowner, tomtar eller senap.

När jag inte bloggar så pluggar jag till förskolelärare vid Karlstads Universitet, och när jag inte pluggar så dricker jag öl, breakedansar (alternativt discodansar) och sjunger Allsång, Lips eller karaoke. Alla ska vara med, hellre än bra, är parollen i mitt hem, och det brukar locka fram toner ur de mest inbitna, tystlåtna nördarna som hittat till min soffa!

Insomnia

Inte nog med att det hade kommit till årets första tidsomställning, dessutom skulle jag upp tidigt och gå på min andra VFU. Dessa två bitarna gjorde att min kropp absolut inte ville sova. Jag la mig en timme för tidigt, visste att jag skulle upp en timme för tidigt och snurrade och snurrade.

Jag ställer in alarmet på klockradion.
"6.21, nja, det är allt i senaste laget."
Samtidigt ställer Erik sitt alarm, vi ska iväg samma tid eftersom vi ska samåka. Han mumlar för sig själv:
"Tjugo i sju, så tidigt behöver jag inte gå upp!"


Erik la sig mycket senare än mig, men jag var ändå vaken när han kom in. Märkte att han också låg och vände och vred sig, men till slut hörde jag det bekanta sovljuden, småsnark och jag kände bara att nej, jag är fortfarande vaken!! Ca 2½ timme soving blev det nog ändå till slut. Usch, vad gör jag uppe fortfarande?

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

hits