Tomtelycka
2007-12-20 @ 23:24:22
Tjöt
Idag såg jag den riktiga tomten. Han vandrade omkring ute på dagistomten och trasslade in sig i några buskar och gick förmodligen ner sig i träskmarkerna vid vassen. Nästan alla av de sex avdelningarna såg honom, utom just den jag va på. Jag lyckades ha rast just när tomten kom, och jag skrek och härjade upp hela personalrummet. "Tomten!" skrek jag av lycka och viftade och pekade.
Städerskorna och de andra i personalrummet tyckte nog inte jag va klok.
"Varför ska de göra så? Lura barnen? Vad är det för mening?"
"För det är spännande!" sa jag lyckligt, men ändå lite rädd för att tomten skulle komma in. jag är rädd för tomtar, det är bara så. Erik hade julpyntat en tomte i sovrummet, men jag va tvungen att ställa ut honom i hallen (tomten alltså, inte Erik), för jag kunde inte sova när han stod på byrån och såg elak och lömsk ut.
Vidare i personalrummet började en städerska fråga hur lång jag va och va jag vägde. Jag blev så ställd över frågan så jag svarade ärligt och skämdes som en tomat. Jag tror det iallafall för jag kände mig knallvarm i ansiktet. De trodde mig inte när jag sa va jag vägde, utan skrattade åt mig.
Sen åt vi julbord och såg på Rudolf med röda mulen. På tal om det så tror ju jag att jag är någon sorts mänsklig version av Rudolf, så jag söker ständigt bekräftelse. Och vilka är bäst att fråga om inte 4åringar?
"Har jag röd näsa?" sa jag efter att ha skyllt på att jag va jättekall (vi hade iofs vart ute i -10 i en timme).
"Näej!" sa alla barn i kör.
En unge gick nära och tittade noga noga. Sen sa han "Ja lite, lite grann."
Städerskorna och de andra i personalrummet tyckte nog inte jag va klok.
"Varför ska de göra så? Lura barnen? Vad är det för mening?"
"För det är spännande!" sa jag lyckligt, men ändå lite rädd för att tomten skulle komma in. jag är rädd för tomtar, det är bara så. Erik hade julpyntat en tomte i sovrummet, men jag va tvungen att ställa ut honom i hallen (tomten alltså, inte Erik), för jag kunde inte sova när han stod på byrån och såg elak och lömsk ut.
Vidare i personalrummet började en städerska fråga hur lång jag va och va jag vägde. Jag blev så ställd över frågan så jag svarade ärligt och skämdes som en tomat. Jag tror det iallafall för jag kände mig knallvarm i ansiktet. De trodde mig inte när jag sa va jag vägde, utan skrattade åt mig.
Sen åt vi julbord och såg på Rudolf med röda mulen. På tal om det så tror ju jag att jag är någon sorts mänsklig version av Rudolf, så jag söker ständigt bekräftelse. Och vilka är bäst att fråga om inte 4åringar?
"Har jag röd näsa?" sa jag efter att ha skyllt på att jag va jättekall (vi hade iofs vart ute i -10 i en timme).
"Näej!" sa alla barn i kör.
En unge gick nära och tittade noga noga. Sen sa han "Ja lite, lite grann."
Kommentarer
Postat av: Kaka
Nja jag vet inte varflr de skulle veta, hon pratade mest om att efter 25 så går man upp massa i vikt, och sen när man får barn blir det ännu värre. haha!
Ja huga det är svinkallt här! Frost överallt. Sånna här vintrar skulle man bo i norrland :P Fast det är vackert överallt iofs.
haha, vilket folk! varför ska dom veta vad du väger? tanter! suck
men åh, har ni tio minus? vädret har blivit skevt. häruppe i nordpolen finns ingen snö och här är fem plus