Såhär gick det egentligen till:

Jag och Patrik vandrar sorglösa och problemfri mot bilen runt kvart i fem efter en lång arbetsdag. Plötsligt kommer en bil och kör sakta bredvid oss, en röst säger "Idag vinner jag!" Det är vår isländske handledare som ska rejsa med oss hem. Igår rejsade vi mot honom, men vi vet inte om han visste om det då han fick sjuts hem av sin fru. I vilket fall som helst så sprang vi till bilen, slängde in väskorna och..
- Fan vi skulle ju tanka..
- Äh, vi har ju en del bensin kvar, vi hinner tanka efter vägen! VI måste ju vinna över Arnthor!
- Ja!!
Glada som fan slirar vi ut från parkeringen och gasar iväg, skrikandes åt alla medtrafikanter att visa respekt för de som har bråttom. Vi kör och kör och ser inte röken av bilen vi skulle tävla mot. Och plötsligt händer det... bilen...saktar...ner..stannar. Så där står vi, utan bensin mitt på motorvägen mellan Karlskoga och Kristinehamn. För långt åt båda hållen, och absolut ingen mack i sikte. Vi ställde ut en varningstriangel och försökte skvätta i de sista dropparna ur bensindunken. Det gjorde ingen skillnad så vi ställde oss i diket/stenröset och ringde runt till alla vi kunde komma på. Till slut fick Patrik kontakt med en kompis i Karlskoga som skulle komma inom 20 -30 min. Vi klättrade upp för slätten som var bredvid vägen (brant som tusan) och satte oss på en sten för att hålla utkik efter kompisen. Det visade sig att det va en myrstack under stenen och vips så va vi fulla i pissmyror. Vi halvrullade ner och ställde oss vid vägkanten igen. En halvtimme senare ringde vi kompisen och undrade vart han tagit vägen, han informerde om att hans mamma som skulle komma med bilen hade börjat prata med någon bekant (granne eller något), och pratat med denne i 25 minuter. Så nu var han precis på väg, skulle dyka upp om en kvart. En halvtimme efter det ringer vi igen, får inget svar. Vi undrar om han rådumpat oss eller vad som hänt. Kort därefter ringer han upp och säger att han precis tankat och är nu på väg. Vi suckar och stönar och halvdör av svält och dövhet. Efter totalt 1timme och 40 minuter kommer killen och vi får lite bensin i tanken och kan sen åka och tanka och ta en varsin cheeseburgre på Mcdonken. Var hemma tjugo i åtta.

-Du vet att dina fötter stinker, va? sa Erik och jag fick gå in och duscha. Nu bjuder han på morotskaka så det jämnar väl ut sig.