Kanske är det här med ”Om” lite i värsta laget på en blogg som bara, endast och helt uteslutande handlar om mina tankar och funderingar, men jag är ju inte den som är den, utan tycker att alla borde få en större bit Kaka. Så, mer Kaka åt alla:

Ida heter jag om du frågar familjen, Sudden heter jag om du frågar kompisar och kompisars föräldrar, Dutten heter jag om du frågar Sockerapas mormor. Jag är äldre än jag ser ut, och pratar ofta och gärna om hur det är ”nu när man inte är 20 längre”.

Jag är born and raised på Hammarö, men är nu iskall Karlstadsbo. Lever och frodas här med en karl och en liten Drutt som kom till världen i slutet av september 2011. Skriver i princip inget om Druttan här, men vill man läsa om henne så får man hojta till så får man troligtvis lösenordet till den låsta Druttbloggen.

Jag har varit fullärd bloggare i några år, men kan fortfarande publicera ogenomlästa, felstavade inlägg utan att blinka. Jag är dessutom en jävel på att vicka på näsan och strike an Elvisläpp. Jag gillar bearnaisesås, jordgubbar och doften av nyklippt gräs, men jag gillar varken clowner, tomtar eller senap.

När jag inte bloggar så pluggar jag till förskolelärare vid Karlstads Universitet, och när jag inte pluggar så dricker jag öl, breakedansar (alternativt discodansar) och sjunger Allsång, Lips eller karaoke. Alla ska vara med, hellre än bra, är parollen i mitt hem, och det brukar locka fram toner ur de mest inbitna, tystlåtna nördarna som hittat till min soffa!

Rekordish

Igår började jag gå på stan runt 10 på morgonen. Tidigt, men vad gör man inte för att slippa den stora massan. Jag mötte upp Lina och vi myste runt i affärerna tillsammans med morgonpiggafarbröder och nyblivna mammor som säkert varit vakna sedan 4 med sina färska ungar.

Jag köpte nästan en tshirt, men dessvärre var den färgen jag hade valt inte på rea, så jag struntade i det. Annars handlade jag mest fika och lunch, och det var väl det som tog mest tid egentligen. Ett ansiktsvatten handlade jag, woo.

Efter ca 8 timmar bjöd Lina på bio; Avatar! Tack för det finaste smôla! Den var väl i ärlighetens namn sådär, och ingen Idafilm, men den var vacker och välgjord. Hade en tioåring bredvid mig som frågade sin mamma allt hela tiden: "Vem var det?" "Vad gjorde de nu?" "Dog hon?" "Är det där en avatar?"

På kvällen sen kom Erik och hämtade oss i stan, oc hvi stod ute och väntade i 20 minus i en halvtimme. Gött stelfrusna tår. När vi kom hem hade Erik sönder låset till bilen, så dörren går inte att stänga. Så dörren har stått öppen på bilen hela natten, och nu ska Erik iväg och försöka fixa det. Varför händer sånt här dagen innan nyår när de flesta verkstäder stänger tidigt, och det dessutom är så jävla kallt?!

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

hits