Kanske är det här med ”Om” lite i värsta laget på en blogg som bara, endast och helt uteslutande handlar om mina tankar och funderingar, men jag är ju inte den som är den, utan tycker att alla borde få en större bit Kaka. Så, mer Kaka åt alla:

Ida heter jag om du frågar familjen, Sudden heter jag om du frågar kompisar och kompisars föräldrar, Dutten heter jag om du frågar Sockerapas mormor. Jag är äldre än jag ser ut, och pratar ofta och gärna om hur det är ”nu när man inte är 20 längre”.

Jag är born and raised på Hammarö, men är nu iskall Karlstadsbo. Lever och frodas här med en karl och en liten Drutt som kom till världen i slutet av september 2011. Skriver i princip inget om Druttan här, men vill man läsa om henne så får man hojta till så får man troligtvis lösenordet till den låsta Druttbloggen.

Jag har varit fullärd bloggare i några år, men kan fortfarande publicera ogenomlästa, felstavade inlägg utan att blinka. Jag är dessutom en jävel på att vicka på näsan och strike an Elvisläpp. Jag gillar bearnaisesås, jordgubbar och doften av nyklippt gräs, men jag gillar varken clowner, tomtar eller senap.

När jag inte bloggar så pluggar jag till förskolelärare vid Karlstads Universitet, och när jag inte pluggar så dricker jag öl, breakedansar (alternativt discodansar) och sjunger Allsång, Lips eller karaoke. Alla ska vara med, hellre än bra, är parollen i mitt hem, och det brukar locka fram toner ur de mest inbitna, tystlåtna nördarna som hittat till min soffa!

Hüngri

Jag känner mig hungrig och Erik tycker jag äter för ofta. Vi åt frukost vid halv tolv, ananas och melon vid fyra och nu är klockan snart halv sex. Det är väl inte särskilt ofta?



Igår var vi på Harrys och härjade. Eller, egentligen härjade vi inte så mycket, vi dansade mest. Jag dansade och dansade och tänkte att jag minsann bränner en hel del kalorier, så det borde inte göra så mycket att jag skippade dansvideon både på fredag och lördag. Jag drack ingen öl, men två glas vatten där inne, imponerande kan man tycka, men jag tror ja gvet sanningen.

Det var nämligen så att jag egentligen inte skulle med ut alls. Sen så ville alla till Koriander och jag tjatade på alla att vi skulle till något ställe där det inte kostar pengar att gå in, som Harrys. Alla sa att det visst kostade, men jag trodde inte på dom, utan fick med alla dit. När jag väl stod där och skulle gå in kostade det 80 spänn! Jag grät lite inombords, men kunde ju inte ångra mig när hälften redan betalat sig in. Vilken miss. Så jag kan tänka mig att jag inte köpte öl för att jag var snål. Eller så var jag lagom full och ordentlig. Vem vet.

Efter Harrys gick jag och Hannill och köpte hamburgare på Sibylla, och passade på att tappa bort Lina. Jag hade planerat att gå hem, men både jag och Hanna kom till Norrstrandskolan och tröttande på att gå, och ringde taxi. Jag lyckades glömma mitt paraply i busskuren, där vi satt och väntade på taxi. En och en halv vecka fick jag ha det paraplyet. Gjorde inte så mycket, för det var redan trasigt. Rustaparaplyer är billig skit det. Det var kul så länge det varade.

Klockan fyra kom jag hem och tjoade att jag hade med mat till Erik. Han låg och sov. På något sätt släpade han sig ändå upp och vi tryckte i oss varsin hamburgertallrik och somnade sen mätta och glada. Kalorier, vad är det? Jävla hittepå.

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

hits