Kanske är det här med ”Om” lite i värsta laget på en blogg som bara, endast och helt uteslutande handlar om mina tankar och funderingar, men jag är ju inte den som är den, utan tycker att alla borde få en större bit Kaka. Så, mer Kaka åt alla:

Ida heter jag om du frågar familjen, Sudden heter jag om du frågar kompisar och kompisars föräldrar, Dutten heter jag om du frågar Sockerapas mormor. Jag är äldre än jag ser ut, och pratar ofta och gärna om hur det är ”nu när man inte är 20 längre”.

Jag är born and raised på Hammarö, men är nu iskall Karlstadsbo. Lever och frodas här med en karl och en liten Drutt som kom till världen i slutet av september 2011. Skriver i princip inget om Druttan här, men vill man läsa om henne så får man hojta till så får man troligtvis lösenordet till den låsta Druttbloggen.

Jag har varit fullärd bloggare i några år, men kan fortfarande publicera ogenomlästa, felstavade inlägg utan att blinka. Jag är dessutom en jävel på att vicka på näsan och strike an Elvisläpp. Jag gillar bearnaisesås, jordgubbar och doften av nyklippt gräs, men jag gillar varken clowner, tomtar eller senap.

När jag inte bloggar så pluggar jag till förskolelärare vid Karlstads Universitet, och när jag inte pluggar så dricker jag öl, breakedansar (alternativt discodansar) och sjunger Allsång, Lips eller karaoke. Alla ska vara med, hellre än bra, är parollen i mitt hem, och det brukar locka fram toner ur de mest inbitna, tystlåtna nördarna som hittat till min soffa!

Korv också!


Skulle göra mig till och grilla några korvar. Japp, grilla. Tänkte att det skulle vara mysigt att grilla lite och käka lunch ute på balkongen, som en annan karl.

För att göra en lång, bitter historia kort så slutade skiten med att en korv hoppade från grillen -> till balkonggolvet-> och vidare ner mot grannens balkong!

"Nej, min dyra korv, fan, fan, fan!" hojtade jag, innan jag insåg att jag inte kunde se korven hur jag än lutade mig. Eventuellt hade den hoppat vidare till grannen två våningar ner och/eller fortsatt till buskarna på backen. Jag ville naturligtvis inte kännas vid någon färdiggrillad korv vare sig på fel balkong eller i fel buske(?), så jag smet så ljudlöst jag kunde in med mina återstående korvar i högsta hugg.

Synd, tänkte jag, nu får ju jag bara en korv. Den tanken försvann när jag la i två korvar i bröd och hafsade på ketchup och lite gurksallad. Stackars Erik, nu får han bara en korv till lunch.

Dessutom orkade jag inte hela mina två, så Erik får en hel och en bättre begagnad snärt (snârt, snart eller hur stavas det?).



Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

hits