Idag är förskolan stängd så Tuva är hemma. Jag känner att jag är otroligt lättirriterad, och brusar upp för ingenting. Troligtvis är jag stressad inför morgondagens opponering. Känns stort och nästan oöverkomligt, och jag har knappt haft tid att plugga inför den.
Har suttit och läst tors-lör, och även om det bara är två uppsatser att läsa och opponera på så har åtminstone den jag ska opponera främst på tagit typ 3 timmar att läsa (den är lång!).
Igår var Martin och tapetserade hos mamma. Jag och Tuva var också där, och jag tänkte försöka läsa in mig lite mer på uppsatsen och sånt. Men det blev inte riktigt av alls, och idag har jag ingen tid heller.
Tuva beter sig som vilken ettåring som helst, och kladdar med maten, är gnällig när hon är trött och biter på sina böcker. "Nej. nej. NEJ. nEj!" skriker trötta stressmamman och Tuva fattar ingenting. Suck.
Kan inte bara tisdagen vara över, så jag frå veta vad som är bra/dåligt med mitt examensarbete, så jag kan sätta igång att försöka rätta till bristerna och sedan lämna in.
Sen hjälper inte vädret till ett dugg med humöret. Blåsigt, grått, mörkt, regnigt, ruggit. Gnäll, gnäll.
Övermorgon är en annan dag.
Min käre sambo och pojkvän har startat en eget företag! Det riktar in sig på snygga slipsar, flugor (både färdigknutna och knytbara) och näsdukar i superkvalitet och riktigt bra priser!
Kika in där vettja!
(Klicka på bilden för att komma till sidan!)
För typ 15 år sedan fram till cirkus två år sedan så åt jag mycket skräpmat, rörde knappt på mig (satt framför datorn) och höll vikten finfint.
Idag håller jag på med GI (nåja, jag äter mkt mindre kolhydrater i alla fall), rör på mig varje dag i princip och går upp i vikt. Väger ca 5 kg mer än vad jag är vad vid att göra, vilket märkt på kläderna. Haha, en rolig grej förresten, häromdagen tog Tuva sina händer, la dem på min mage och sa "hej!". Troligtvis till naveln (hon hälsar på allt), men det kändes som om hon hälsade på ett litet syskon där inne. Haha.
Kanske är det helt enkelt så att jag har blivit äldre och min ämnesomsättning inte längre är vad den varit. Eller så vill inte min kropp ha fking GI, utan riktig mat (pizza). Tölitt ändå, kan ju inte ha kläderna. Fast, kanske inte gör något att jag inte kan ha grejer jag köpte för närmare tio år sedan, kanske dags att uppdatera lite.
Ej gravid, har bara "trivselmage", eller något sånt.
När försäljare ringer brukar jag tacka nej, oavsett vad det gäller. Ibland tackar jag ja, och får lite dålig tsamvete, och ger mig fan på att inte tacka ja nästa gång.
Igår ringde en hetsig typ från något elbolag. Sist de ringde från något liknande tackad ejag snabbt nej, och killen i luren sa då att "Nej, nej, detta är ingen försäljning, jag vara informerar dig!" Så jag antog att det var samma grej igen, och gick glatt med på vad hetskillen sa. Plötsligt sitter jag i en inspelning och har tackat ja till att byta elbolag, eller något liknande. När inspelningen är slut sa han "Välkommen till YY, mig som du talat med heter XX." Klick. Lade på innan jag hann säga något. Tyckte det verkade lite lurt.
Fick svår ångest och ångrade mig djupt medan jag googlade företagets namn. Det visar sig att 10 av 10 kommentarer är negativa. Folk påpekar bl.a. att försäljaren säger typ "Idag betalar du XX kr per kilowattimme, men med oss sänker vi dfin kostnad med 40%" och en liten stund senare "Vad har du för elbolag idag?". Konstigt att veta vad jag betalar när han inte vet vad jag har för bolag.
Nåja, jag mådde dåligt hela kvällen igår och lovade mig själv att ångra avtalet så fort de skickar hem papper.
Idag fick jag samtal igen. "Hej, jag heter XX, ringer från YY, vi talades vid igår och under inspelningen av avtalet blev det ett tekniskt fel, så jag måste göra om..." Jag svarade snabbt att jag hade ångrat mig, att jag inte var intresserad längre. Han försökte, dock inte alls lika hetsigt som igår, förklara att det var ett litet fel som gjorde att jag måste godkänna igen. Jag sa igen att jag inte var intresserad, och han tackade, lite surt, för sig.