Det är verkligen ingen kul vecka här på Mossgatan. Martin är bortrest från söndag morgon - fredag kväll och Tuva är sjuk. Hon gnäller mycket, ska ha all uppmärksamhet när hon är vaken och sover dåligt på nätterna. Igår var Elvy, Martins mamma här och hade Tuva några timmar medan jag var i skolan, missar 2 av 3 skoldagar den här veckan. Det var visserligen så att jag längtade hem till Tuva igen, samtidigt som det var såå skönt att slippa huvudansvaret för en liten stund.

Är Martin hemma så hjälps vi ju åt, och avlastar varandra, men nu är jag ju själv. Det märks verkligen vad betydelsefullt det är att vara två, bara småsaker som när Tuva spyr ner soffan, sig och mig och soffkuddarna och en av oss tar Tuva och den andre tar resten. Lite knivigare när man är en.

Har förbannat ont i ett knä, tror det är överanstängt, och det har fått jobba extra hårt i två veckor nu, eftersom jag först var ner till Skåne med Tuva, och nu när jag är själv här hemma.

Nätterna är nog värst, man vet inte om hon har ont eller vad som händer, hon bara gnäller och är ledsen och sover korta pass bara. I natt skulle jag sätta henne lutad mig min kudde så jag kunde ge henne nässpray, men direkt jag satte ner henne så somnade hon vilket medförde att jag fick bylsa upp med kuddar så hon inte skulle trilla iväg, och sedan lägga mig på andra sidan sängen. Fast nu när jag tänker på det så va det nog igår natt, och det va Alvedon hon skulle få. Om någon undrade. Höhö.

La mig kvart över 22 igår, var så himla trött. Fick sova fram till halv tolv ungefär, sen vaknade Tuva och började med sina sova-kort-pass. Några lite längre och många kortare sov hon fram till strax efter fyra, då¨slockande vi båda två och sov ordentligt till kvart i sju. Då börjades det igen. Upp och gjorde gröt till henne, hällde på lite Alvedon, och efteråt fick hon nässpray. Dessvärre blev inte förmiddagen så bra ändå, hon har gråtit och gnällt nästan hela tiden, ända till 10 när hon fick ersättning. Den spydde hon upp, visserligen, men var nöjd ändå. Nu sover hon och jag har slängt kläder i tvättmaskinen, satt på diskmaskinen och äntligen fått i mig lite kaffe.

Martin meddelade just att han troligtvis inte kommer hem förrän efter midnatt på fredag, eftersom mässan stänger först 22 (han är i Jönköping). Blö!

Igår var jag på ansiktbehandling. Det var skönt, och hudterapeuten verkade vara någon slags förespråkare för LCHF, och försökte pracka på mig den dieten.

Hon använde något som var som en spatel, som innehöll ultraljud som hon körde runt i ansiktet (nej, jag fick inte se vad som fanns under huden på någon skärm), och det peelades, klämdes och smordes. Jag är yttorr, och det är därför jag flagnar så ofta, och i övrigt har jag blandhy.

Igår såg jag lite rödmosig ut i ansiktet, och hade många röda prickar, men det är ju så man ska se ut efter en facial. Men imorse när jag vaknade! Jag såg ut som jag precis hade kommit ut från en katastrofansiktbehandling med fel produkter! Jag är röd i nästan hela ansiktet, helvete vad jag ser ut! Hoppas det lägger sig under dagen, och att jag inte har reagerat på något hon gjorde igår. Det kan ju vara så att kroppen liksom chockades när den fick en sån utrensning, inte att det är något negativt.

Tog lite bilder för att visa, och i början tänkte jag att det inte var så farligt som jag först tyckt, men sedan sjönk självförtroendet när jag fotade vidare och jag känner mig som ett freak. Tänkte som sagt lägga upp en bild, men jag ångrade mig. Vill inte ens att Martin ska se mig nu. Fan om det inte lägger sig till i kväll.

Såhär skrev Mia Skäringer:

"Men efter döden finns ett nytt liv. Jag vet. Jag har dött. (Ja faktiskt, även de som lämnar dör. Inte bara de som blir lämnade.) Gått genom tunneln, kisat i ljuset och fått nya vingar."

"Jag går med ett flisigt järnok. Två tunga hinkar. Min egen och alla andras. Bär all världens skuld. Vad har jag gjort och hur kunde jag? Frågorna ekar tills de blir ett evigt tinnituspip jag inte längre märker."

Det är inte vi längre.

Har ont på ett ställe i nedre buken. Mammas karl sa att det kan vara blindtarmen, och jag har suttit och slagit i Läkarböcker och googlat på allt tänkbart. Jag känner mig lite yr vid tanken på att det kanske är blintarmen som är inflammerad!

"Läkaren gör en bedömning genom att köra upp ett handskbeklätt finger i röven och känna om området kring blindtarmen ömmar." stod det ungefär i läkarboken.

/Ze pain

Jag trodde att jag och Erik skulle gå på en helt vanlig sommarpromenad till Kvantum och köpa milkshake-grejs. Men hela promenaden förvandlades snabbt till äventyr på liv och död, men blod, svett och tårar.

Vi hade lyckats tagit oss till Kvantum, handlat det vi skulle och var på väg tillbaka hem till örnnästet, a k a fagott-street. När vi är på väg in i den djupa skogen, för att gå på den lilla stigen så ser jag något svart, långt ligga och jäsa mitt framför oss! Erik kastade en sten mot sen långa tjocka sladden och tro det eller ej, men den började ringla sig sakta över stigen.

Jag började näst intill hyperventilera och med tårdrypande ögon stod jag som förstenad. Jag noterade att ormen hade pyttelitet huvud, och Erik noterade att den hade zickzackmönster! När jag lugnat mig något och klämd mot Erik börjat gå igen så kommer det en till! En snok den här gången som kvickt ålade sin väg över stigen.

Troddee fan jag skulle svimma och tårarna rann, medan jag hoppades att jag inte skulle möta någon människa. Erik började förbereda förklaringar, om vi ändå skulle möta någon som undrar. Svettiga som två kameler nådde vi till slut vårt slutmål- den trygga asfalten. Med händerna höjda gick vi utan andra missöden hemåt.

Men egentligen, varför håller man händerna som någon annan ninja framför bröstet när man är rädd? Ska jag karata ner nästa illbatting/monster som kommer i min väg? Jag vet inte, Erik trodde det var någno sorts försvarsmekanism, att man skyddar hjärtat typ.

Jag säger inte ordet "hatar" ofta. Aldrig, faktiskt (men ibland säger jag dock "hattar"). Men idag så jävlar kan jag säga: JAG HATAR ORMAR!

Mnaw, r.i.p. sötis!

Roligast med helg är väl att den är precis som vilken vardag som helst? Att läraren lägger tenta på måndagmorgonen så man inte får ro i kroppen, eftersom man alltid kan plugga liite till.

Är sjukt nyfiken på det nyöppnade Tempel i Karlstad, och jag har skickat iväg Erik att köpa öl. Ölen kommer inte att förätras om jag inte sätter igång och pluggar lite, då får jag som straff sitta hemma och läsa om hur kul folk hade imorrn istället.

Nej, vi får se va det blir. Plugg ska jag göra nu i alla fall, tror jag ska läsa lite om demokrati, oh spännande!

Pappa på Fars dag -07

Grattis på fars dag!

Anvisningar till firande av Fars dag:

1. Svenska flaggan hissas från hemmets flaggstång.
2. Far hälsas om morgonen med sång av barnen.
3. Han bjudes före uppstigandet på gott kaffe och bröd, berett av barnen. Han hedras med blommor och en liten gåva.
4. Honom beredes, så långt det är möjligt, vila och frihet från allt hushållsarbete under den dagen. Barnen bädda, sopa, laga mat och diska.
5. Vid eftermiddagskaffet eller på aftonen hålles en liten högtidlighet, där mor i huset medverkar. Något vackert läses upp utantill, och hjärtats tack bringas Far, som är hemmets sammanhållande kraft. Barnen utbedja sig Fars förlåtelse för ohörsamhet och bristande tacksamhet, för allt som vållat Far sorg, suckar, bekymmer och svårigheter.
6. Frånvarande barn hälsa far med brev eller telegram eller vykort, som särskilt gjorts och tillhandahålles för fars dag.

(Omgjord av okänd från broschyren "Anvisningar till firande av Mors dag" 1920)

Ringde min rådgivare i nöd och skola - Hanill. Perfelt att vi hamnat i samma klass, såhär i början när jag är liten och rädd. Hno hade fattat bra mycket mer än jag, och jag hoppade nöjd och förtjust in på det läskiga nätverket It's learning. Där hade vår snälle lärare redan lagt ut en skoluppgift.


Deadline om 2 veckor, och skolan har inte ens börjat än. Lätt panik. Jag tror jag väljer "Dölj" och skyller på att jag aldrig sett något.

Från och med imorrn ska det finnas en skojig kategori som ska heta "Skola", eventuellt något mer fantasifullt. "Skoldret" är en tänkbar finalist. Det spörs.

Har ont i ryggen, så jag kan inte sitta för länge, inte heller ligga, eftersom soffan är så mjuk. Helst skulle jag vilja gå ut och ta en runda med stavarna. Men det är här problem 2 kommer in: jag har ont i magen så jag kan inte stå eller gå i mer än några minuter, sen villl kroppen sitta/ligga ner.

Gnällspikssöndag.


Magkatarr, tror mamma. Mamma tror även att jag är med barn, det har hon trott i säkert 4 år nu. Borde inte den där ungen komma snart?

Ska nog dra på någon film och palla upp mig med kuddar i soffan.

Jag fick just ett myggbett på kinden. Onödigt om du frågar mig.

Dagisvisa:
"Lilla mygga bit inte så
AJ
det gjorde den ändå!
Handen aj
(fler "aj" för varje vers")
Myggorna sticker och biter på mig
men
var sticker myggan dig?"

Igår mitt på eftermiddagen så kändes det som om jag fick håll. Jag fudnerade på hu rman lyckas få håll när man sitter still på en bänk och pratar, men det lyckades jag väl visst med.

Sen höll tyvärr det där på hela kvällen och till slut ringde jag mamma för konsultation. Vi slog i olika läkarböcker och kom fram till att mina symptom liknade något osm har med gallblåsan att göra. Gallblåsan ser ut som ett litet päron och sitter till höger om magsäcken, precis under revbenen. Mamma trodde att min kropp bara reagerat på att jag druckit dagen innan, och att jag skule låta det va.

Inte på hela dagen har jag känns av det, men nu kom der plötsligt tillbaka. Det är en slags stötvis smärta som om det liksom hugger till ungefär som ett håll.

Hoppas nu jag inte lyckats dragit på mig en gallblåseinflammation eller något nu. Huga.

P.

Örke vara sjuk igen. Jag är tät och trött mest hela tiden, så jag skippade jobbet idag. Jisses, vad sjuk jag vart i år. Löjligt ju, jag tror min kropp kommer älska sommarlovet, befriad från baciller och tidiga mornar.

Åkte till mamma vid halv tre. Tankarna gick i att "För ett år sedan hade pappa bara exakt en timme kvar att leva". 15.28. 15.28. 15.28.

Åkte in till mormor som såg ut som en tvättbjörn, alldeles blå runt ögonen. (nej, en tvättbjörn är inte blå, men själva mönstret liknade en tvättbjörn). Hon ligger fortfarande på sjukhus, men verkar pigg ändå. Hon sa att hon hoppades på att få vara kvar en dag till, för imorgon skulle det va så god mat.

Sen efter sjukhuset åtke vi till graven och tände ett ljus. Jag förmår mig inte att säga något när jag är vid graven. Jag tänker innerligt och jag tror att han hör mig. Mamma önskade pappa, farmor och farfar gott nytt år, men jag teg. Ett år och några timmar.


Mormor berättade att hon tänder ett ljus varje dag för morfar. Hon tänder det precis bredvid ett kort hon har av honom. Det tyckte jag var fint.


Saknar, saknar, saknar oändligt!

Sex månader har det gått idag sen jag stod och stekte hamburgare i köket på Gitarrgatan. Sex månader sen mamma ringde och berättade att hon hade väldigt tråkiga nyheter. Sex månader sen jag i chock stängde av plattan och gled ner på en köksstol, skakade och förstod inte riktigt vad mamma sa, vem menade hon? Jag ville be henne upprepa vad hon just sagt, för jag förstod inte, men jag ville inte höra de orden igen. Sex månader sen min pappa gick ur tiden, försvann utan att någon hann säga farväl eller på återseende.

Jag tänker mycket på honom, varje dag finns det något som minner mig om honom. Jg har inte riktigt förstått att han inte kommer tillbaka, fast jag försöker acceptera. I år är året då allt händer för första gången. Första födelsedagarna och första julen.

Jag är inte sån som vill ha "en enda minut till" med honom, utan jag vill att han ska finnas jämt! Vill att han ska se mina barn, vill att han ska se mig; vem jag blir och utvecklas till.

Jag försöker va postiv, och det går bra för det mesta, men jag saknar honom så otroligt mycket. Det går inte att beskriva. Försöker tänka på bra saker som ändå kommit ur detta tragiska; att jag kommit mina systrar närmare än någonsin. Vi hör av oss till varann då och då, skickar ett sms eller mail, eller rent av ses.

försöker redigera, än så länge har jag lyckats bytt bakgrund och slarvat bort den nya headern. Isället ligger den gamla där och stör. Jag gillar inte nya blogg.se, jag fattar inget. Grr. Damnit! Får be broder om hjälp ikväll..yay va glad han ska bli..



HAha WOHA vad har hänt med min blogg?!

hahhaha


Jag jobbar vidare..ghrm.

Hm, halva inlägget är borta och jag fattar itnö. Gött mos