Kanske är det här med ”Om” lite i värsta laget på en blogg som bara, endast och helt uteslutande handlar om mina tankar och funderingar, men jag är ju inte den som är den, utan tycker att alla borde få en större bit Kaka. Så, mer Kaka åt alla:

Ida heter jag om du frågar familjen, Sudden heter jag om du frågar kompisar och kompisars föräldrar, Dutten heter jag om du frågar Sockerapas mormor. Jag är äldre än jag ser ut, och pratar ofta och gärna om hur det är ”nu när man inte är 20 längre”.

Jag är born and raised på Hammarö, men är nu iskall Karlstadsbo. Lever och frodas här med en karl och en liten Drutt som kom till världen i slutet av september 2011. Skriver i princip inget om Druttan här, men vill man läsa om henne så får man hojta till så får man troligtvis lösenordet till den låsta Druttbloggen.

Jag har varit fullärd bloggare i några år, men kan fortfarande publicera ogenomlästa, felstavade inlägg utan att blinka. Jag är dessutom en jävel på att vicka på näsan och strike an Elvisläpp. Jag gillar bearnaisesås, jordgubbar och doften av nyklippt gräs, men jag gillar varken clowner, tomtar eller senap.

När jag inte bloggar så pluggar jag till förskolelärare vid Karlstads Universitet, och när jag inte pluggar så dricker jag öl, breakedansar (alternativt discodansar) och sjunger Allsång, Lips eller karaoke. Alla ska vara med, hellre än bra, är parollen i mitt hem, och det brukar locka fram toner ur de mest inbitna, tystlåtna nördarna som hittat till min soffa!

Stackars

Erik skulle i reklampausen gå ner till bilen och hämta upp några papper han glömt där. Jag satt somvanligt vid datorn och lallade. Efter ett tag började jag tänka på att han varit borta lite för länge, det tar trots allt inte lång tid att åka hiss ner och gå ut i bilen och tillbaka. Jag målade upp de värsta av värsta bilder och såg framför mig hur han låg blodig på parkeringen, och kasnke hade några tagit bilen och åkt. Jag sprang ut på balkongen! Där nere stod Erik i blåsten och frös, han hade blivit utelåst. Klockan hade slagit 22 medan han var i bilen, och porten hade således låsts. Stackarn. Tänk om jag hade blivit helt inne i något på datorn och glömt bort tiden, det händer ju ganska ofta.

Han sa sen att han funderade på att ta bilen och köra ner till sina föräldrar om jag inte märkt att han var borta. Han har inget körkort, så det var tur att det inte behövdes.

Ja, jag är lite fånig, det är sånt man lär sig att leva med. Hihi.

Kommentarer

Postat av: Evelina

Ussa sånt är inte roligt. Brukar kunna måla upp sånna där moment jag å när Per är ute med Loke tillexempel och så ligger jag livrädd tills dess att han kommer in igen och dom gånger han är borta länge så blir man ju ännu mer paranoid och smsar eller ringer eller någe på mobilen :)

Man får väl se det som så.. det är ju ett tecken på att du bryr dig :)

2009-01-18 @ 23:59:04
URL: http://lifeofeve.blogg.se/
Postat av: Kreten

jag tror också en massa sånna saker. om han kommer hem senare ifrån jobbet än vad han ska tror jag alltid att han krockat och ligger medvetslös i skogen, astklämd. fantasin är det sällan brist på

2009-01-20 @ 19:49:44
URL: http://raaff.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

hits