Tummen upp?
2011-09-18 @ 13:50:32
Familjeheter
Martin stod och skar äpple i godan ro precis innan vi skulle sätta oss att äta frukost. Jag satt och tittade på mitt skärsår jag just råkat ge mig själv i handen när jag skärde upp bröd. Det blödde lite, men det var inte så farligt.
Plötsligt skriker Martin till, och säger att han skar sig i tummen. Jaja, tänkte jag, det var väl inte så farligt, jag hade ju själv ett snitt.
"Jag skärde av en hel bit! Här är tumbiten!" säger han och visar upp en bit av sin tumme. "Hjälp mig!" säger han sen och jag rusar i panik upp och runt och vet inte var jag ska ta vägen.
Jag är inte så mycket till hjälp under stress, det vet jag, men jag försökte samla mig.
"Vi får lägga på någon kompress" säger Martin och jag tänker "kompress, kompress, vad är det nu igen?" Letar igenom burken med gasbindor och sånt och fiskar fram ett litet plåster.
"Men, har du ingen bomull, eller nåt?" frågar han och sätter sig på golvet med hushållspapper tryckt mot det avhuggna fingret.
Jag far in i badrummet och hämtar bomull, tar sen kirurgtejp och tejpar fast allt på tummen.
"Var är tumbiten?" frågar Martin och vi vet inte var den är.
Haha, va äckligt, känner jag, om den ligger bland äppelbitarna, eller på golvet, eller var som helst.
"Ville du ha den på fingret? De kanske kan smälta ihop tillbaka igen...?"
"Eh, nej, jag undrar bara var den är. Slängde jag den kanske?".
Martin lindar en liten gasbinda runt tummen för att hålla allt på plats.
"Här är tummen!" säger han och fiskar upp den lilla äckliga (förlåt, men det ser äckligt ut...) biten från golvet.
"Här är en till!" säger han när han hittar en liten till.
Nu ligger han och tittar på film i soffan och känner sig ynkligast i världen. Tummen upp för den här dagen.
Plötsligt skriker Martin till, och säger att han skar sig i tummen. Jaja, tänkte jag, det var väl inte så farligt, jag hade ju själv ett snitt.
"Jag skärde av en hel bit! Här är tumbiten!" säger han och visar upp en bit av sin tumme. "Hjälp mig!" säger han sen och jag rusar i panik upp och runt och vet inte var jag ska ta vägen.
Jag är inte så mycket till hjälp under stress, det vet jag, men jag försökte samla mig.
"Vi får lägga på någon kompress" säger Martin och jag tänker "kompress, kompress, vad är det nu igen?" Letar igenom burken med gasbindor och sånt och fiskar fram ett litet plåster.
"Men, har du ingen bomull, eller nåt?" frågar han och sätter sig på golvet med hushållspapper tryckt mot det avhuggna fingret.
Jag far in i badrummet och hämtar bomull, tar sen kirurgtejp och tejpar fast allt på tummen.
"Var är tumbiten?" frågar Martin och vi vet inte var den är.
Haha, va äckligt, känner jag, om den ligger bland äppelbitarna, eller på golvet, eller var som helst.
"Ville du ha den på fingret? De kanske kan smälta ihop tillbaka igen...?"
"Eh, nej, jag undrar bara var den är. Slängde jag den kanske?".
Martin lindar en liten gasbinda runt tummen för att hålla allt på plats.
"Här är tummen!" säger han och fiskar upp den lilla äckliga (förlåt, men det ser äckligt ut...) biten från golvet.
"Här är en till!" säger han när han hittar en liten till.
Nu ligger han och tittar på film i soffan och känner sig ynkligast i världen. Tummen upp för den här dagen.
Kommentarer
Postat av: Ida
Ja Martin är inte fjant :D
Postat av: Ida
Hmpf, inte jag som skrev det där. Hur gick det med Henrik, fick han ett hugg, eller åkte ngt av? :S
Postat av: Anna F
jahapp, så ni har varit iväg en tur o fått sy då eller? Hur gåre med tummen? Man ska skära äpplen inte fingrar! :-D take care!
Postat av: Lisa
Han fick ett djupt hack i foten, så att man såg senor och benet och allt.
Postat av: Martin
Jag överlever..
Postat av: Ida
Behövs inte sys (tror vi?). Kompress och bandage gör vi på!
Oj, behöver han inte sy då?
Han verkar ju ha tagit det lite bättre än Henrik gjorde när han tappade en kniv på foten. Han svimmade och allt.