Kanske är det här med ”Om” lite i värsta laget på en blogg som bara, endast och helt uteslutande handlar om mina tankar och funderingar, men jag är ju inte den som är den, utan tycker att alla borde få en större bit Kaka. Så, mer Kaka åt alla:

Ida heter jag om du frågar familjen, Sudden heter jag om du frågar kompisar och kompisars föräldrar, Dutten heter jag om du frågar Sockerapas mormor. Jag är äldre än jag ser ut, och pratar ofta och gärna om hur det är ”nu när man inte är 20 längre”.

Jag är born and raised på Hammarö, men är nu iskall Karlstadsbo. Lever och frodas här med en karl och en liten Drutt som kom till världen i slutet av september 2011. Skriver i princip inget om Druttan här, men vill man läsa om henne så får man hojta till så får man troligtvis lösenordet till den låsta Druttbloggen.

Jag har varit fullärd bloggare i några år, men kan fortfarande publicera ogenomlästa, felstavade inlägg utan att blinka. Jag är dessutom en jävel på att vicka på näsan och strike an Elvisläpp. Jag gillar bearnaisesås, jordgubbar och doften av nyklippt gräs, men jag gillar varken clowner, tomtar eller senap.

När jag inte bloggar så pluggar jag till förskolelärare vid Karlstads Universitet, och när jag inte pluggar så dricker jag öl, breakdansar (alternativt discodansar) och sjunger Allsång, Lips eller karaoke. Alla ska vara med, hellre än bra, är parollen i mitt hem, och det brukar locka fram toner ur de mest inbitna, tystlåtna nördarna som hittat till min soffa!

Långa dagar

2013-06-22 @ 12:47:32 Jag vill inte Kommentera! (1)
Snabb recap vad som hänt runt mig på sistone. På mors dag blev mormor inlagd på IVA, efter vad de trodde var en stroke. Det visade sig att det inte var en stroke, utan hade med salthalterna i kroppen att göra. De var alldeles för höga, eller låga (minns inte vilket...). Läkaren nämnde att hen aldrig sett någon som levde och hade dessa världen. Hon vaknade så småningom upp och hade fått lunginflammation.
 
Hon flyttades till en annan avdelning, och fick eget rum. Hon pratade med oss när vi hälsade på, och även om hon var lite förvirrad och pratade lite osammanhängande om nu och då, så var hon ändå där och jag tyckte det kändes hoppfullt.
 
5 juni var jag och mamma och hälsade på mormor igen, efter att hon flyttats till en ny avdelning. Mormor och morfar skulle firat 65 årig bröllopsdag, om morfar levat. Hon var mycket trött och tittade på oss, utan att prata, men verkade medveten om att vi var där och vad vi pratade om. Hon rosslade när hon andades och en sköterska gav henne en morfinspruta, för lugna. När vi gick därifrån sov hon djupt, och vi bestämde oss för att inte väcka henne. Hon vaknade inte igen.
 
19 juni var det begravning i Hammarö kyrka. Det var en vacker begravning, och jag grät nästan oavbrutet. Hatar begravningar, och ville helst bara därifrån. Det var många där, och vi förstod hur omtyckt mormor varit. Många som grät och visade sin sorg.
 
Det känns ledsamt, naturligtvis, och jag vet inte egentligen vad jag ska skriva. Hittar inga ord.
 
Tuva såg en bild på någon okänd på facebook, och sa "Gamma-mommo!". Jag och Martin blev så förvånade, hon har aldrig sagt så förut, och nu var det inte ens en bild på henne. Men jag visade lite bilder på gammelmormor, och Tuva blev så glad och sa "Min gamma-mommo!". Känns sorgligt. Det med.
 
 
 
hits