Är förkyld och tycker synd om mig själv. Idag fick Tuva hög feber igen, så vi går på sparlåga här hemma just nu. Så skönt att ha Martin hemma så vi kan avlasta varandra och så. Fick sova i morse medan han tog upp Tuva, guld värt!

Nu fick han ryck och ville prova fabrikspommes i nya fritösen, så han är och handlar. Pekås har redan stängt, så han blåste iväg till Kvantum. Vi har ju potatis hemma, men de va han inget sugen på att göra något med, haha. Sånna ryck kan man få.

Råkade se ett program om flygande ormar. Uhh, håll er på marken!

Sitter och försöker plugga. Det är ingenting på TV, middagen är intagen, Martin har inte kommit hem och TUva sover. Låter ju ultimat, tycker ni inte?

Arbetet som ska in på söndag är inskickat, och jag försöker få till ytterligare ett kapitel i projektboken. Men det känns så segt, jag har ingen lust och ingen motivation alls. Har skrivit om geomteri, och det känns som jag simmar i klibbig kola när jag försökte börja med lite mönster också. Olika matematiska områden som måste skrivas, men jag vill inte!

Det är verkligen ingen kul vecka här på Mossgatan. Martin är bortrest från söndag morgon - fredag kväll och Tuva är sjuk. Hon gnäller mycket, ska ha all uppmärksamhet när hon är vaken och sover dåligt på nätterna. Igår var Elvy, Martins mamma här och hade Tuva några timmar medan jag var i skolan, missar 2 av 3 skoldagar den här veckan. Det var visserligen så att jag längtade hem till Tuva igen, samtidigt som det var såå skönt att slippa huvudansvaret för en liten stund.

Är Martin hemma så hjälps vi ju åt, och avlastar varandra, men nu är jag ju själv. Det märks verkligen vad betydelsefullt det är att vara två, bara småsaker som när Tuva spyr ner soffan, sig och mig och soffkuddarna och en av oss tar Tuva och den andre tar resten. Lite knivigare när man är en.

Har förbannat ont i ett knä, tror det är överanstängt, och det har fått jobba extra hårt i två veckor nu, eftersom jag först var ner till Skåne med Tuva, och nu när jag är själv här hemma.

Nätterna är nog värst, man vet inte om hon har ont eller vad som händer, hon bara gnäller och är ledsen och sover korta pass bara. I natt skulle jag sätta henne lutad mig min kudde så jag kunde ge henne nässpray, men direkt jag satte ner henne så somnade hon vilket medförde att jag fick bylsa upp med kuddar så hon inte skulle trilla iväg, och sedan lägga mig på andra sidan sängen. Fast nu när jag tänker på det så va det nog igår natt, och det va Alvedon hon skulle få. Om någon undrade. Höhö.

La mig kvart över 22 igår, var så himla trött. Fick sova fram till halv tolv ungefär, sen vaknade Tuva och började med sina sova-kort-pass. Några lite längre och många kortare sov hon fram till strax efter fyra, då¨slockande vi båda två och sov ordentligt till kvart i sju. Då börjades det igen. Upp och gjorde gröt till henne, hällde på lite Alvedon, och efteråt fick hon nässpray. Dessvärre blev inte förmiddagen så bra ändå, hon har gråtit och gnällt nästan hela tiden, ända till 10 när hon fick ersättning. Den spydde hon upp, visserligen, men var nöjd ändå. Nu sover hon och jag har slängt kläder i tvättmaskinen, satt på diskmaskinen och äntligen fått i mig lite kaffe.

Martin meddelade just att han troligtvis inte kommer hem förrän efter midnatt på fredag, eftersom mässan stänger först 22 (han är i Jönköping). Blö!

Kommer lägga in bilder från i lördags när det var möhippa för Kristin! Men tills dess kan ju ni nyfikna gå in HÄR, så vet ni allt när jag skriver inlägg om det om några dagar. Haha.

Jag och mamma och Tuva åkte ner till Lisa för drygt en vecka sedan. Resan ner gick bra, tog dock 8½ timme. Ja, vi gjorde några stopp...

Super mysig vistelse, och vi fick träffa halva Henriks släkt på middag i ett stort hus. Jag försökte impa på alla genom att berätta att jag sett en vildkanin. Det var ingen som drog efter andan direkt, eftersom det tydligen är vanligt där nere.

På lördagkväll, förresten, lärde sig Alfred plötsligt krypa. Jag tar åt mig lite av äran, eftersom jag drog ett obegagnat snorpappet längs golvet som han glatt kröp efter, utan att tänka på att han inte kunnat krypa förr. Så dagarna efter tränade Alfred sin rumsuppfattning och kröp runt och drog i böcker och utforskade trappan.

Vi gjorde ett försök till en mysig stund på stan, men den mysiga stunden förvandlades snabbt till kaos. Tuva var hungrig och Alfred var varm, och de gnällde i kapp. Fyndade dock jeans och tröja på JC för 212:-! Alltid något.

Vi grillade och umgicks och jag tyckte det var jättemysigt!