Erik har varit helt lyrisk hela dagen. Annandagen är till för en sak, och det innebär att han och jag i år blir bjudna på en viss mat i det Skoogiska hemmet. Det börjar redan på julafton, hela familjen tänker på annandagen som dagen då allt händer, då de ska äta den här speciella maten. Svärföräldrarna hör sig några extra gånger för om vi nu verkligen kommer på annandagen, och det inbringas löften om en lugn fylla på juldagen för att orka med.

BAMBARAM - rester!

Det är dagens sanning; hela familjen Skoog är tokiga i dessa rester, något som i mina öron låter som något som blev över som vi tvingas peta i oss innan det möglar och för att få mer plats i kylen. Det är nästan samma sak här, bara det att alla längar hela året efter den här dagen.

Vi åt med andra ord julmat och juldagens kalkon. Gott? Absolut, men liksom inget att vara helt salig över, kan jag tycka. Ja jädrer. Ska absolut inte klaga, jag älskar julmat och kommer nog aldrig kunna föräta mig på något sånt gott. Jag och Erik har ju faktiskt ätit prinskorv och rövbetssallad sen 1 dec. Fint det.

Nej, men det var trevligt, vi fick skjuts fram och tillbaka för att de inte tyckte att vi skulle behöva skotta fram bilen. Väldigt tur, eftersom vi inte är säkra på var vår bil står. Vi vet att det är en av de bilstora (vill skriva car sized, men hur översätter man det?) snöbollarna på parkeringen, men vilken är värre. Tråkigt att skotta och sopa och skrapa, och det visar sig vara en röd volvo 240 istället. Vilken jäkla miss liksom. Nåja, vi slapp sådana bekymmer som sagt.