Kanske är det här med ”Om” lite i värsta laget på en blogg som bara, endast och helt uteslutande handlar om mina tankar och funderingar, men jag är ju inte den som är den, utan tycker att alla borde få en större bit Kaka. Så, mer Kaka åt alla:

Ida heter jag om du frågar familjen, Sudden heter jag om du frågar kompisar och kompisars föräldrar, Dutten heter jag om du frågar Sockerapas mormor. Jag är äldre än jag ser ut, och pratar ofta och gärna om hur det är ”nu när man inte är 20 längre”.

Jag är born and raised på Hammarö, men är nu iskall Karlstadsbo. Lever och frodas här med en karl och en liten Drutt som kom till världen i slutet av september 2011. Skriver i princip inget om Druttan här, men vill man läsa om henne så får man hojta till så får man troligtvis lösenordet till den låsta Druttbloggen.

Jag har varit fullärd bloggare i några år, men kan fortfarande publicera ogenomlästa, felstavade inlägg utan att blinka. Jag är dessutom en jävel på att vicka på näsan och strike an Elvisläpp. Jag gillar bearnaisesås, jordgubbar och doften av nyklippt gräs, men jag gillar varken clowner, tomtar eller senap.

När jag inte bloggar så pluggar jag till förskolelärare vid Karlstads Universitet, och när jag inte pluggar så dricker jag öl, breakedansar (alternativt discodansar) och sjunger Allsång, Lips eller karaoke. Alla ska vara med, hellre än bra, är parollen i mitt hem, och det brukar locka fram toner ur de mest inbitna, tystlåtna nördarna som hittat till min soffa!

Tankar

Vissa saker går en lätt förbi, medan andra saker fastnar och gnager i den lilla hjärnverksamhet man har.
 
Jag tänkte berätta lite dramatiskt om hur jag just missade en dröm. Ett drömläge.
 
Sedan jag började lärarutbildningen, och lärde känna Linda, har jag haft en liten dröm om att vi i framtiden skulle arbeta på samma förskola. Vi är lika och olika på sådant sätt att vi kompletterar varandra, och jag vet att vi skulle passa ypperligt i ett arbetslag.
 
Jag har förstått att drömmen är lite naiv, men jag har ändå tänkt tankarna. Va kul det vore OM...
 
Så för några veckor sedan fick jag se en jobbannons. Där sökte de 4 personer till en nyöppnad förskoleavdelning. Jag skrev genast till Linda, att nu ska vi minsann söka! Jippie, och tjoho, jag satte mig ner och plitade ner CV och en ansökan, men när jag skulle skicka blev det något fel, och det lyckades inte, så jag la det åt sidan. Sedan var det slutdagarna med examensarbetet, och sen var det opponering som gick skit, sen var det kompletteringsarbete, så det här med att söka arbete försvann totalt.
 
Så igår skriver Linda att hon ska på intervju! Då minns jag. Jag minns att jag glömt. Jag har missat chansen att förverkliga den här lilla naiva drömmen som jag haft. Skit också.
 
Har hört lite vad de gillade med Lindas ansökan, och det var sådant som stämmer in på mig med, estetiskt lärande till exempel.
 
Det hade känts bättre om jag hade sökt, och inte blivit uttagen. Men nu är det liksom mitt eget fel på ett annat sätt. Jag ska gräma mig en stund till, och hoppas att det kommer fler chanser. Kankse om några år, kanske aldrig. Men jag säger som Tom Jones- Nobody's fault but mine.
 
 
(Missförstå mig rätt nu, jag är superglad för din skull, Linda, och jag hoppas absolut att du får jobbet som en i arbetslaget!)

Kommentarer

Postat av: Linda s

Åh typiskt!! Men känslan att inte bli uttagen när man väl sökt jobbet är faktiskt värre!! Lycka till och hoppas det dyker upp något roligt för dig snart!

2012-11-08 @ 19:14:08
URL: http://silverblad.blogg.se
Postat av: Lisa

Är det för sent att söka nu då? Om de bara håller på med intervjuer fortfarande så finns det kanske plats för en till?

2012-11-08 @ 19:20:07
Postat av: Linda

Du ska veta att det är min dröm också!!! Men än tycker jag inte vi ska lägga drömmen åt sidan, en vacker dag sitter vi förhoppningsvis tillsammans och planerar för VÅR avdelning <3

2012-11-08 @ 20:11:12
URL: http://livinis.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

hits