Vissa saker går en lätt förbi, medan andra saker fastnar och gnager i den lilla hjärnverksamhet man har.
Jag tänkte berätta lite dramatiskt om hur jag just missade en dröm. Ett drömläge.
Sedan jag började lärarutbildningen, och lärde känna Linda, har jag haft en liten dröm om att vi i framtiden skulle arbeta på samma förskola. Vi är lika och olika på sådant sätt att vi kompletterar varandra, och jag vet att vi skulle passa ypperligt i ett arbetslag.
Jag har förstått att drömmen är lite naiv, men jag har ändå tänkt tankarna. Va kul det vore OM...
Så för några veckor sedan fick jag se en jobbannons. Där sökte de 4 personer till en nyöppnad förskoleavdelning. Jag skrev genast till Linda, att nu ska vi minsann söka! Jippie, och tjoho, jag satte mig ner och plitade ner CV och en ansökan, men när jag skulle skicka blev det något fel, och det lyckades inte, så jag la det åt sidan. Sedan var det slutdagarna med examensarbetet, och sen var det opponering som gick skit, sen var det kompletteringsarbete, så det här med att söka arbete försvann totalt.
Så igår skriver Linda att hon ska på intervju! Då minns jag. Jag minns att jag glömt. Jag har missat chansen att förverkliga den här lilla naiva drömmen som jag haft. Skit också.
Har hört lite vad de gillade med Lindas ansökan, och det var sådant som stämmer in på mig med, estetiskt lärande till exempel.
Det hade känts bättre om jag hade sökt, och inte blivit uttagen. Men nu är det liksom mitt eget fel på ett annat sätt. Jag ska gräma mig en stund till, och hoppas att det kommer fler chanser. Kankse om några år, kanske aldrig. Men jag säger som Tom Jones- Nobody's fault but mine.
(Missförstå mig rätt nu, jag är superglad för din skull, Linda, och jag hoppas absolut att du får jobbet som en i arbetslaget!)
Åh typiskt!! Men känslan att inte bli uttagen när man väl sökt jobbet är faktiskt värre!! Lycka till och hoppas det dyker upp något roligt för dig snart!
URL: http://silverblad.blogg.se