Kanske är det här med ”Om” lite i värsta laget på en blogg som bara, endast och helt uteslutande handlar om mina tankar och funderingar, men jag är ju inte den som är den, utan tycker att alla borde få en större bit Kaka. Så, mer Kaka åt alla:

Ida heter jag om du frågar familjen, Sudden heter jag om du frågar kompisar och kompisars föräldrar, Dutten heter jag om du frågar Sockerapas mormor. Jag är äldre än jag ser ut, och pratar ofta och gärna om hur det är ”nu när man inte är 20 längre”.

Jag är born and raised på Hammarö, men är nu iskall Karlstadsbo. Lever och frodas här med en karl och en liten Drutt som kom till världen i slutet av september 2011. Skriver i princip inget om Druttan här, men vill man läsa om henne så får man hojta till så får man troligtvis lösenordet till den låsta Druttbloggen.

Jag har varit fullärd bloggare i några år, men kan fortfarande publicera ogenomlästa, felstavade inlägg utan att blinka. Jag är dessutom en jävel på att vicka på näsan och strike an Elvisläpp. Jag gillar bearnaisesås, jordgubbar och doften av nyklippt gräs, men jag gillar varken clowner, tomtar eller senap.

När jag inte bloggar så pluggar jag till förskolelärare vid Karlstads Universitet, och när jag inte pluggar så dricker jag öl, breakedansar (alternativt discodansar) och sjunger Allsång, Lips eller karaoke. Alla ska vara med, hellre än bra, är parollen i mitt hem, och det brukar locka fram toner ur de mest inbitna, tystlåtna nördarna som hittat till min soffa!

Arvikafestival '09

Arvikafestivalen. Ja, nu var det alltså avklarat, fyra dagars härjande i Arvika. Jag är lite schleten och trött, men mår rätt bra nu när jag fått kaffe och chiabatta och en dusch.

torsdag anlände jag, Lina och Peter i bil, tack för skjutsen mamma! I Camp Silvertejp väntade ett gäng glada skåningar och vi packade oss ganska snabbt in i ett tält de slagit upp åt oss. Jag var glad över att jag tagit med en stol och paraply, det blev ett fint solskydd. Vi drack öl och åt chips och drog sen till festivalområdet. Där spelade Lina Gutiar Hero i Karlstads Rocks tält medan jag dansade och underhöll folk i soffan i tältet. Sen önskade vi en låt och drog därifrån.

Vi hörde att NIN började spela, och då blev vi plötsligt hungriga och gick till campingen. Vi käkade varsin falafel och gick sen och la oss 00:30 som två smågriniga tanter.

Fredag började med att jag var bakis och kunde inte röra mig. Jag fick en pizza slice och piggnade till något. Dagen gick ganska långsamt, tyckte jag. Jag och Lina testade stormköket och lagade Pasta Carbonara. Någon fick hjälpa oss att tända, för vi var båda rädda att brinna upp. Sen när vi satt där och inget hände kom en kille och sa att vi hade stomköket uppochner. Vilken miss. Sen började det koka, och vi fick får pasta.

På eftermiddagen någongång så hade vi vart på festivalområdet och märkte att Welle: Erdball skulle spela. Då blev vi törstiga och skulle gå till tältet och dricka vatten. Vi sprang på Jonas och Palle som hastigast när de var på väg in, sen såg jag inte dem något mer. Vi drack vatten, och drygade oss och missade spelningen. (sådär höll det för övrigt på, så fort det var något så var vi hungriga eller törstiga eller pissnödiga. Alltid något som gjorde att vi missade det mesta.)

Senare skulle jag, Lina och Peter gå på Eagles of Death Metal och jag skulle med och få se vad det kunde va. När vi blev muddrade på incheckningen så sa de att vi inte fick ta med paraply in, och att det bara var att slänga. Jag ville inte slänga mitt nya paraply utan gick tillbaka till campet medan Lina och Peter gick till spelningen. När jag kom tillbaka började det småregna, och jag bestämde mig för att stanna. Jag och Björn delade på världens häftigaste mat; struts, krokodil och känguru! Strutsen var godast, Björn gillade krokodilen bäst. Kängurun var lite seg, lite som en överkokt grytbit. När vi satt och åt så började det vrålregna, det regnade och regnade och jag var nöjd över att slippa vara på festivalområdet utan paraply. Vi satte oss inne i det största tältet och tog lite öl och myste.

Kvällen kom, och vi skulle se Depeche Mode. Jag och Lina gick dit, hoppade lite och tröttnade efter ca 30-40 minuter. Det var helt okej, men vi orkade inte. Gissa vad vi gjorde istället? Vi gick och lagade mat. Såklart. Nudlar i stormkök, blev helt okej.

Lördag. Jag vaknade och hade sovit gött som en gris och följde med alla till Arvika centrum. Där skulle vi handla frukost och äta i det gröna. Plötsligt blev jag och Lina och två till sugna på pizza och lyckades i samma veva tappa bort alla andra. På något sätt hamnade jag och Lina på en norsk restaurang, där vi åt en varsin tallrik pasta med lite vitt bröd och en liten sallad till. Sen gick vi staden runt och sökte efter resten av folket. Vi hittade dem efter mycket om och men på en gräsplätt nära affärerna. Vi hade gått helt fel som vanligt och snurrat. Där satt alla och åt god frukost med yoghurt, rödbetssallad, köttbullar och annat mums. Jag åt några köttbullar och lite munk.

Efter det gick vi till badhuset och duschade. 35:- fick vi betala för en dusch och ett lån av handduk. Det var riktigt skönt att tvätta håret efter allt regn och ruskt. Tjejerna som var med hade tänkt på alls; hårblås, plattång, schampoo, krämer, you name it. Jag var imponerad, jag hade inte ens med mig rena underkläder. Fan, snusk-Ida.

Sen åt vi vattenmelon utanför badhuset och svettades. Vi gick sedan en bit, satte oss i gräset, tôlade, vilade och gick sen tillbaka. I campet hann jag ta en öl, sen skulle vi iväg till festivalområdet. Jag köpte en Thåströmt-shirt och var nöjd med livet. Vi gick till KNRtältet igen och trodde vi hade med vår revanch, vårt kort i essärmen (haha, nej så heter det inte, men örke ändra) - Pubiis. Han tog den svåraste låten på svåraste nivån av Guitar Hero, och sög fatalt. Vi skämdes och gick och köpte hamburgare.

Efter ett tag gick Lina till campingen och jag gick med Björn, Emilia och Frida runt i alla stånd och tittade. Jag skulle möta Lina igen halv nio och vi skulle gå och se Thåström spela. Emilia och Björn hade gått och köpt något, och jag stod och väntade, Lina messar och skrivet att hon blir kvar i tältet. Jag står där och funderar om jag ska se Thåström själv, eller vad jag ska göra. Då dyker Pubiis upp från ingenstans, och följer med mig till spelningen. Den var tyvärr en besvikelse, han spelade nästan bara lugna låtar. Bästa låten var "Var är vargen" och framför allt "Die Mauer" som han gjorde som extranummer.

Jag och Peter gick tillbaka till campet efteråt och tog en varsin öl med Lina. Sen gick vi och såg KoRn. Jag hade nästan aldrig hört dem, och tyckte de var jättebra live. Vi dansade och hoppade och min rygg sa nej, tack, efter ett tag. Fan va stel man blir när man är på konserter. Efter det gick vi och råg Tgr Lou. De var inget vidare, så jag och Lina drog ganska snabbt.

Söndagen kom och regnet också. Jag, Lina och Pubiis satt i vårt tält och pratade och åt chips när plötsligt en gubbe kom och sa till oss att campingen stänger tolv. Då var klockan 11:58. Vi fick lite panik och började hysteriskt packa ner allt och göra regnponchos av svarta sopsäckar. Tältet hade vi råkat haft sönder, eller så var det redan trasigt, jag vet inte, så det lämnades kvar. Vi fick med oss allt och ställde oss och frös på en bensinstation tills Erik kom och övningskörde hem oss. Gött mos. När jag kom hem gick Erik och köpte chiabatta, rostbiff och potatissallad, och vi åt det med kaffe. Det var ritkigt härligt och gott.

+ Mina campkamrater, riktigt goa människor
+ Bra väder nästan hela tiden
+ Campingen, ingen lera någonstans
+ Stämningen var bra, inget bråk eller trill över våra tält

- Bakisfredag var inge roligt
- Något camp bredvid oss som skrek hela dagen och kvällen
- Jag var nykter nästan hela tiden, drack 8 öl totalt under hela helgen. (Är det verkligen ett minus?)
- Nickelallergi bröt ut på halsen när jag sov i mina halsband

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

hits