Kanske är det här med ”Om” lite i värsta laget på en blogg som bara, endast och helt uteslutande handlar om mina tankar och funderingar, men jag är ju inte den som är den, utan tycker att alla borde få en större bit Kaka. Så, mer Kaka åt alla:

Ida heter jag om du frågar familjen, Sudden heter jag om du frågar kompisar och kompisars föräldrar, Dutten heter jag om du frågar Sockerapas mormor. Jag är äldre än jag ser ut, och pratar ofta och gärna om hur det är ”nu när man inte är 20 längre”.

Jag är born and raised på Hammarö, men är nu iskall Karlstadsbo. Lever och frodas här med en karl och en liten Drutt som kom till världen i slutet av september 2011. Skriver i princip inget om Druttan här, men vill man läsa om henne så får man hojta till så får man troligtvis lösenordet till den låsta Druttbloggen.

Jag har varit fullärd bloggare i några år, men kan fortfarande publicera ogenomlästa, felstavade inlägg utan att blinka. Jag är dessutom en jävel på att vicka på näsan och strike an Elvisläpp. Jag gillar bearnaisesås, jordgubbar och doften av nyklippt gräs, men jag gillar varken clowner, tomtar eller senap.

När jag inte bloggar så pluggar jag till förskolelärare vid Karlstads Universitet, och när jag inte pluggar så dricker jag öl, breakedansar (alternativt discodansar) och sjunger Allsång, Lips eller karaoke. Alla ska vara med, hellre än bra, är parollen i mitt hem, och det brukar locka fram toner ur de mest inbitna, tystlåtna nördarna som hittat till min soffa!

Kladdet

Igår hade vi som jag skrev förut bild. Innan vi skulle börja slängde jag på mig ett förkläde, eftersom jag vet att jag är klantig, rent bonnförnuft alltså. Ingen annan av de 9 tjejerna i gruppen tog på sig något (förstår inte varför, de hade jättefin akläder på sig allihopa, jaja). När vi målat en stund skulle en tjej som stod bredvid mig lyfta något och höll samtidigt sin pensel i handen. Kladd! Sa det på min tröja också blev den blå.

Hur ironiskt är inte det, egentligen? Jag, den enda som har förkläde, är den enda i tiomannagruppen som får färg på kläderna.

Typiskt, typsikt.

Men det gick bort med lite Yes.

När vi var klarmålade, och händerna var tvättade, tyckte jag att jag kände mig torr om händerna och tyckte mgi se en handkrämstub. Jag klämde ut innehållet i handen och började smörja. Det visade sig vara vaselin, och inte alls särskilt kul att ha över hela händerna.

/Kladdet signar ut

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

hits