Ringklant
Jag står inne i smyckesbutiken och provar ringstorlek.
- Man brukar ha förlovningsringen på vänster hand, upplyser butiksbiträdet.
- Jaa! svarade jag och provade vidare.
Kom fram till storleken, 16 tror jag det blev om det nu har någon betydelse. Papper fylldes i, och hon skulle genast ringa och beställa.
Igår morse vaknade jag och kom på att jag provade på högerhanden! Så klantigt, och typiskt mig! Såklart var det därför hon sa att den skulle va på vänster. Jag är urkass på höger och vänster, så jag tänkte inte på det alls i affären. Ska försöka hinna ringa imorrn på lunchrasten och se va de säger om det. Tittar man på mina handleder till exempel så är det en jävla skillnad mellan höger och vänster. Men fingrarna ser visserligen lika ut. Hm, jag vill inte ha en för stor ring!
Suck och typiskt.
Igår var mamma och mormor på dop. Det var mitt kusinbarn som döptes (namnet blev f.ö. Nora Ida Maria, naaw). Det skulle börja kl 15, och kvart i tre var de där och tänkte att de skulle gå in i kyrkan istället för att stå utanför och blåsa. De traskade in och märkte att det redan var folk där, och några kom emot dem och hälsade så trevligt så. Mamma tyckte inte hon kände igen någon, men anade att det var någon släkting till kusinens make eller så. De smög i vilket fall in och satte sig längst bak. De börjar titta på de där framme och inser att de inte känner igen de heller. Haha, de hade gått in på fel dop! Haha!
Heja min familj!
Kommentarer
Lisa: Jag har alltid sett Helene som vår kusin.
Haha, typiskt vår familj! Fast Helene är väl inte vår kusin?