Kanske är det här med ”Om” lite i värsta laget på en blogg som bara, endast och helt uteslutande handlar om mina tankar och funderingar, men jag är ju inte den som är den, utan tycker att alla borde få en större bit Kaka. Så, mer Kaka åt alla:

Ida heter jag om du frågar familjen, Sudden heter jag om du frågar kompisar och kompisars föräldrar, Dutten heter jag om du frågar Sockerapas mormor. Jag är äldre än jag ser ut, och pratar ofta och gärna om hur det är ”nu när man inte är 20 längre”.

Jag är born and raised på Hammarö, men är nu iskall Karlstadsbo. Lever och frodas här med en karl och en liten Drutt som kom till världen i slutet av september 2011. Skriver i princip inget om Druttan här, men vill man läsa om henne så får man hojta till så får man troligtvis lösenordet till den låsta Druttbloggen.

Jag har varit fullärd bloggare i några år, men kan fortfarande publicera ogenomlästa, felstavade inlägg utan att blinka. Jag är dessutom en jävel på att vicka på näsan och strike an Elvisläpp. Jag gillar bearnaisesås, jordgubbar och doften av nyklippt gräs, men jag gillar varken clowner, tomtar eller senap.

När jag inte bloggar så pluggar jag till förskolelärare vid Karlstads Universitet, och när jag inte pluggar så dricker jag öl, breakedansar (alternativt discodansar) och sjunger Allsång, Lips eller karaoke. Alla ska vara med, hellre än bra, är parollen i mitt hem, och det brukar locka fram toner ur de mest inbitna, tystlåtna nördarna som hittat till min soffa!

Recovrad

Nu är jag nästan helt recovrad från gårdagens härj.

Det började med litte go grillning, fläskfilé, potatissallad, paprika, zuccini och svamp! Så himla gott (ja, förutom svampen då.)!

Sen drog vi till Linda och David och sjöng, pratade och drack tills klockan var sen och vi åkte till stan. Lina ditchade oss på Torget och åkte med en taxichaffis hem som visade sig bo granne med henne. Haha, lite otippat.

Jag tar alltid detta med Singstar mäkta seriöst.


Det blev Pråmen, eller Båten som den heter numer (fyndigt namn, hur kom dom på det?) där det snackades om att en viss Magnus Carlsson skulle va. Jag var jätteglad att äntligen få träffa Barbados-Magnus på riktigt! Det visade sig att han inte alls bara va olik sig, utan det va en helt annan Magnus, närmligen någon sorts sångare i Weeping willows.

Linda var starstrucked och fnittrig och vågade inte bli plåtad med honom, så då fick jag ställa upp som co-poser istället.

Jag och Weeping-Magnus.


Hade vart skitcoolt, om jag hade vetat mer vem det va, nu va det mest en 40årig karl som spelade halvtaskig musik.

Vi dansade skitlänge, och plötsligt hade vi tömt plejset och var de enda kvar. Mange spelade musik i 35 minuter efter att stället hade stängt för oss och vi sjöng och kände oss som ett enda stort kompisgäng! Han undrade vart man skulle gå efteråt och vi tjoade "Ankan! Eller The Duck, som vi brukar säga!". Han följde inte med.

Hamnade på Rud mitt i natten och ringde Erik som låg och sov. Muttrande kom han faktiskt och hämtade mig, så himla gött, annars hade jag nog gått hem.

Idag har jag maskat på soffan och inte kunnat röra mig. Sov några timmar extra och var nästan helt återställd när jag vaknade till liv. Erik har dragit pizzakortet. Det kort han alltid drar när jag är ett litet stackars ynk. Jag orkar inte göra mat, han orkar inte göra mat, eller äta något annat än pizza. Bakis-pizza är fan inget dumt alls. Dock ska Erik träna först, så det blir inte förrän senare. Kanske ska ta mig en smoothie, det vore något det!

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

hits