Kanske är det här med ”Om” lite i värsta laget på en blogg som bara, endast och helt uteslutande handlar om mina tankar och funderingar, men jag är ju inte den som är den, utan tycker att alla borde få en större bit Kaka. Så, mer Kaka åt alla:

Ida heter jag om du frågar familjen, Sudden heter jag om du frågar kompisar och kompisars föräldrar, Dutten heter jag om du frågar Sockerapas mormor. Jag är äldre än jag ser ut, och pratar ofta och gärna om hur det är ”nu när man inte är 20 längre”.

Jag är born and raised på Hammarö, men är nu iskall Karlstadsbo. Lever och frodas här med en karl och en liten Drutt som kom till världen i slutet av september 2011. Skriver i princip inget om Druttan här, men vill man läsa om henne så får man hojta till så får man troligtvis lösenordet till den låsta Druttbloggen.

Jag har varit fullärd bloggare i några år, men kan fortfarande publicera ogenomlästa, felstavade inlägg utan att blinka. Jag är dessutom en jävel på att vicka på näsan och strike an Elvisläpp. Jag gillar bearnaisesås, jordgubbar och doften av nyklippt gräs, men jag gillar varken clowner, tomtar eller senap.

När jag inte bloggar så pluggar jag till förskolelärare vid Karlstads Universitet, och när jag inte pluggar så dricker jag öl, breakedansar (alternativt discodansar) och sjunger Allsång, Lips eller karaoke. Alla ska vara med, hellre än bra, är parollen i mitt hem, och det brukar locka fram toner ur de mest inbitna, tystlåtna nördarna som hittat till min soffa!

Nöjesrapport

Igår var det öl drickande och snöstorm som stod i centrum. Lina kom hir, sminkade och stajlade först mig och sen sig själv. Vi spelade ölspelet och sjöng karaoke tills det var dags att beställa taxi. "Äre karaoke?!" skrek jag i luren. Det var det inte. Någon hade dragit sönder sladden. Taxin sparade vi in genom att ha gratisbiljetter till inträdet och jag råkade få gratis garderob dessutom!

Där inne konstaterade vi att musiken var bäst i schlagerbaren så vi dansade disco, shottade tequila (eller smuttade, beroende på vem man tittade på) och blev skrattade åt av bartendern. Skratten kom sig av att Lina hade påsar med småmynt som hon fått av sin mormor i stället för plånbok, inte för att vi såg tokiga ut eller så.

Det var tydligen ett band som spelade, så vi sprang dit. Vi hörde de sista tonerna av "Breaking the law" och sen gick bandet av scenen. Vi trodde de skämtade, men det visade sig att de haft spelning i nästan en timme när vi kom. Hoppas inte dom var bra, så vi inte missade något.

När jag kom till bussen såg jag att det var 25 minuter kvar tills den gick så jag traskade till Sibylla. Där köpte jag två hamburgermeal och gick tillbaka till torget. Jag hade inte ens vart borta i tio minuter, kan ha vart så att jag råkat gå före alla i kön, vet inte annars hur det kunde gå så fort.

När jag kom hem låg Erik och sov och var inte alls särskilt sugen på att äta hamburgare som jag trott. Jag slafsade i mig min hamburgare och tömde över det jag inte orkade till Eriks tallrik. Somnade som en stock.

Jag trodde jag skulle vara råbakis, men det blev jag inte. Lite seg, men det får man räkna med.

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

hits