100 bast
När alla hade fått fördrink och minglat ett tag var det dags att säga varsågoda. Någon kom på den käcka idén att jag skulle hojta i karaokemicrofonen, så alla skulel höra. Jag vred upp mic-ljudet lite för högt och råkade vråla "NU ÄRE VARSEGODA!!!". Folk var halvdöva resten av kvällen, åtminstone dom som inte ont anande ställt sig vid en högtalare. "VARU SKRIKER!" vrålade någon till mig efteråt, kanske omedvetet högt.
Kön till buffébordet har växt sig enorm i bakgrunden, och jag gör tummen upp för att fått alla att ta för sig. Kanske ser jag någon som gått vilse, men jag håller ändå god min. (notera den festliga, ensamma, blå ballongen vi hängt i en lampa!)
Kvällen fortskred utan större skandaler. Folk skrålade karaoke till klockan var 4. Jag hade huvudvärk och låg och blev uppäten av mygg i en soffa, satt ute på trappen och tittade på båtar i hamnen och var allmänt varm, gnällig och lite för nykter för den ljudvolym som utbredde sig. På det hela taget en trevlig kväll med god mat och trevligt folk!
Svärfar laddar inför "Vingar"-karaoken. En sång vi hörde 3-4 gånger under kvällen, av någon anledning. "Vingar för pengarnaaaa!" Svår refräng, tydligen. Ingen sjöng rätt.
Bröderna Skoog sjöng för fulla muggar.
haha Go ida! xD skriker så alla blir nästan döva xD
URL: http://mybloggnotyours.blogg.se/