Kanske är det här med ”Om” lite i värsta laget på en blogg som bara, endast och helt uteslutande handlar om mina tankar och funderingar, men jag är ju inte den som är den, utan tycker att alla borde få en större bit Kaka. Så, mer Kaka åt alla:

Ida heter jag om du frågar familjen, Sudden heter jag om du frågar kompisar och kompisars föräldrar, Dutten heter jag om du frågar Sockerapas mormor. Jag är äldre än jag ser ut, och pratar ofta och gärna om hur det är ”nu när man inte är 20 längre”.

Jag är born and raised på Hammarö, men är nu iskall Karlstadsbo. Lever och frodas här med en karl och en liten Drutt som kom till världen i slutet av september 2011. Skriver i princip inget om Druttan här, men vill man läsa om henne så får man hojta till så får man troligtvis lösenordet till den låsta Druttbloggen.

Jag har varit fullärd bloggare i några år, men kan fortfarande publicera ogenomlästa, felstavade inlägg utan att blinka. Jag är dessutom en jävel på att vicka på näsan och strike an Elvisläpp. Jag gillar bearnaisesås, jordgubbar och doften av nyklippt gräs, men jag gillar varken clowner, tomtar eller senap.

När jag inte bloggar så pluggar jag till förskolelärare vid Karlstads Universitet, och när jag inte pluggar så dricker jag öl, breakedansar (alternativt discodansar) och sjunger Allsång, Lips eller karaoke. Alla ska vara med, hellre än bra, är parollen i mitt hem, och det brukar locka fram toner ur de mest inbitna, tystlåtna nördarna som hittat till min soffa!

Homer

Igår i skolan såg jag den här skapelsen:

Höll på å dreggla ihjäl mig och försökte få Kristin att dela en bit med mig. Men hon vägrade, och det var väl kanske tur det. Kunde dock inte släppa detta mästerverk utan tänkte på det resten av dagen.

Så på eftermiddagen skulle vi till bibblan och gick förbi en annan kafeteria. Fick syn på något som kallades "cheesecake brownie", och jag började återigen dreggla som någon dålig Homer Simpsonkopia. Ringde runt till alla jag kom på för att höra om någon hade pengar att låna, jag hade inga med alls som vanligt.

Det slutade med att jag skulle få handla på Kristins kort, och där krånglade det så hon fick ringa banken och hejåhå för att jag skulle få min lilla cheesecake.


Ville gråta av lycka när jag väl satte skeden i den här; cheesecake med choklad ovanpå.

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

hits