Kanske är det här med ”Om” lite i värsta laget på en blogg som bara, endast och helt uteslutande handlar om mina tankar och funderingar, men jag är ju inte den som är den, utan tycker att alla borde få en större bit Kaka. Så, mer Kaka åt alla:

Ida heter jag om du frågar familjen, Sudden heter jag om du frågar kompisar och kompisars föräldrar, Dutten heter jag om du frågar Sockerapas mormor. Jag är äldre än jag ser ut, och pratar ofta och gärna om hur det är ”nu när man inte är 20 längre”.

Jag är born and raised på Hammarö, men är nu iskall Karlstadsbo. Lever och frodas här med en karl och en liten Drutt som kom till världen i slutet av september 2011. Skriver i princip inget om Druttan här, men vill man läsa om henne så får man hojta till så får man troligtvis lösenordet till den låsta Druttbloggen.

Jag har varit fullärd bloggare i några år, men kan fortfarande publicera ogenomlästa, felstavade inlägg utan att blinka. Jag är dessutom en jävel på att vicka på näsan och strike an Elvisläpp. Jag gillar bearnaisesås, jordgubbar och doften av nyklippt gräs, men jag gillar varken clowner, tomtar eller senap.

När jag inte bloggar så pluggar jag till förskolelärare vid Karlstads Universitet, och när jag inte pluggar så dricker jag öl, breakedansar (alternativt discodansar) och sjunger Allsång, Lips eller karaoke. Alla ska vara med, hellre än bra, är parollen i mitt hem, och det brukar locka fram toner ur de mest inbitna, tystlåtna nördarna som hittat till min soffa!

Så braa!

Fredrik Lindström va så bra! Haha, man kände sig träffad av allt han pratade om! Till exempel hur man kikar ut innan man ska å slänga soporna så det inte är någon granne i gången osm man skulle va tvungen att hälsa eller, fy för fåglarna - behöva PRATA med!

Svårt att skriva om det han pratade om, man får ju inte till det så det verkar så roligt som det va. Jag komme rnog att ha kramp i magmusklerna imorrn, jag skrattade nästan oavbrutet!

I slutet kände vi oss precis sådä rpinsamt svenska; när han va färdig så applåderade alla. Efter en stund kände man "Eh..ska vi fortsätta klappa? Kommer han tillbaka? Eller ska vi sluta, har vi klappat för kort tid? Eller börjar det bli för lång applåd? Hm nej men bäst att fortsätta lite till. Oj nu ställde sig någon upp, ska jag också stå upp? Stående ovation... Hm, nej de flesta sitter kvar, då gör jag det med.. eller?"

Han pratade om hur vi oftast tyckte dte va skönast att ha några regler, siffror att gå efter. Som till exempel bäst föredatumet på mjölk. Vissa vägrar dricka mjölk som passerat bäst före-datumet, för att någon myndighet bestämt att då, precis då blir mjölken dålig, antagligen gifitg och det är bäst att hälla ut den. Smaka, eller lukta inte på den ens, ifall du får i dig något farligt.

Som sagt, svårt att återberätta på ett värdigt sätt. Ska försöka plugga in kameran i datorn och få in lite bilder. Smygtog pyttefå(är det ett ord?) kort.

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

hits