I natt vaknade jag och Erik runt halv tre. Han hade feberfrossa och var varmt som en stekpanna. Gah va varm han va, jag orkade knappt ligga kvar under täcket, och han ville bara krypa närmaremig. Dock så tyckte han att jag va alldeles för kall så han vred och vände sig. Jag skulle upp kl 6 så tajmingen för febern va ju inte helt lyckad.

Jag tog mig upp och iväg till jobbet. Jag blir tokig, de låter mig inte sköta jobbet somjag vill "Ja men klarar du det då? Har du tagit liggvila någongång förut?" Fan jag har jobbat i två år, klart jag har tagit liggvilan. Tar det snabbt från början; jag visste att efetersomjag är vikarie så får jag ta sittvilan, dvs läsaför de äldsta barnen. Jag orkade inte idag utan skyllde på att jag va så torr i halsen så jag kudne inte läsa (delvis sant, igår ringde Lina och jag kunde knappt prata). "men vaddå? Mår du inte bra, är du sjuk?" Ja sa som det va att jag hade vart förkyld men halsontet sitter kvar. "Amen det smittar itne då? Det rä du säker på eller?" Jag sa att jag hade vart hos doktorn och sådär så det va ingen fara. 
   Sen när jag skulle ha liggvilan så frågade jag alla barnen om de ville ha filten över sig eller inte. Ville de det så la jag över den, annars fick de ha den bredvid sig ifall de skulle ångra sig. Ja åsså va den en unge som inte vill ligga precis bredvid "frökenmadrassen" Jag förstår varför(inte helt kul att ligga supertätt kanske?), så jag lät honom ligga ngn meter bort om han lovade att visa att han fixade det och så. Efter 5 min kommer en av fröknarna in och börjar dra i madrassen "Du ska ligga bredvid fröken! Jag tycker alla ska ha täcken på sig, för då tycker jag det blir lungare. Sätt på er täckena allihopa!" Åh, jag ville bara sparka ut henne och säga att det är min vila inte hennes denna gången...hrm. Sen senare på eftermiddagen så skulle hon sluta kvart i två, och tio i två kom on på att ett av barnen skulle väckas efter vilan. Jag sa att jag kunde göra det, så hon kunde sluta för dagen, men hon svarade "nej, jag gör det, så sitter du kvar där (jag satt och tittade på en kille som ritade), det är bäst så." Vaddå, bäst så? Kvinnfolk!