Fårväktare Sudden! -

Kanske är det här med ”Om” lite i värsta laget på en blogg som bara, endast och helt uteslutande handlar om mina tankar och funderingar, men jag är ju inte den som är den, utan tycker att alla borde få en större bit Kaka. Så, mer Kaka åt alla:

Ida heter jag om du frågar familjen, Sudden heter jag om du frågar kompisar och kompisars föräldrar, Dutten heter jag om du frågar Sockerapas mormor. Jag är äldre än jag ser ut, och pratar ofta och gärna om hur det är ”nu när man inte är 20 längre”.

Jag är born and raised på Hammarö, men är nu iskall Karlstadsbo. Lever och frodas här med en karl och en liten Drutt som kom till världen i slutet av september 2011. Skriver i princip inget om Druttan här, men vill man läsa om henne så får man hojta till så får man troligtvis lösenordet till den låsta Druttbloggen.

Jag har varit fullärd bloggare i några år, men kan fortfarande publicera ogenomlästa, felstavade inlägg utan att blinka. Jag är dessutom en jävel på att vicka på näsan och strike an Elvisläpp. Jag gillar bearnaisesås, jordgubbar och doften av nyklippt gräs, men jag gillar varken clowner, tomtar eller senap.

När jag inte bloggar så pluggar jag till förskolelärare vid Karlstads Universitet, och när jag inte pluggar så dricker jag öl, breakedansar (alternativt discodansar) och sjunger Allsång, Lips eller karaoke. Alla ska vara med, hellre än bra, är parollen i mitt hem, och det brukar locka fram toner ur de mest inbitna, tystlåtna nördarna som hittat till min soffa!

Soft helg

2008-04-10 @ 16:18:07 Tjöt

I lördags va jag och mamma och ölade på Skoghalls hetaste place Softbar.

Det började med att en av pappas närmaste vänner fick mig att gråta när han pratade minnen. När jag gick på toa så passade han på att råka dricka upp min öl så mamma fick honom att köpa en ny. Sen satte sig en gubbe hos oss och frågade mig om mmma hade någon älskling. Det hade hon och han blev sur eller bitter. Mot slutet av kvällen så kom en trevlig tant till bordet. Trodde jag. Hon lärde mig en hel del faktiskt:

Jag har en bra personlighet men jag är så fruktanvärt vidrig i min jätteäckliga fula piercing att jag aldrig någonsin kommer få något enda jobb jag vill ha pga av den.
Hon skulle aldrig anställa mig (hon hade vart personalchef), eftersom jag skulle skrämma bort alla kunder med den där "grejen" i ansiktet
Jag vet inte vem jag är, och så länge jag har "den där" i näsan så kommer jag heller aldrig hitta mig själv. Det är nämligen så att jag lever ut någonting, det är något jag måste uttrycka eftersom jag har en så vedervärdig äcklig sak i ansiktet, och därför kommer jag aldrig hitta mitt riktiga jag (så länge jag har piercingen där

Jag blev så paff, att en vuxen kvinna sitter och bara trycker ner en i skiten bara sådär. Och bakom henne stod hennes dotter eller något i mion ålder och sa:
"Jag håller med, jag älskar dig som person, men jag tycker inte om det du har i näsan"(eller ngt sånt, hade hur som helst inte sagt ett ord till henne på hela kvällen.)
Jag blev så ställd att jag knappt fick fram ett ord. Fick ur mig något att jag kanske har hittat mig själv, kanske är därför jag haft den här jäkla "grejen" i näsan i 5 år. Försökte också säga att jag ser det som ett örhänge ungefär, lika "äckligt" och "vulgärt". Och något om ytlighet också. Men mest sa jag ingenting utan va förvånans värt trevlig mot kärringen. Mamma käftade emot, och lika så en kökspersonal på ett av dagisen där jag jobbat. De va skitarga och det slutade med att vi drog därifrån.

Biatch.