Kanske är det här med ”Om” lite i värsta laget på en blogg som bara, endast och helt uteslutande handlar om mina tankar och funderingar, men jag är ju inte den som är den, utan tycker att alla borde få en större bit Kaka. Så, mer Kaka åt alla:

Ida heter jag om du frågar familjen, Sudden heter jag om du frågar kompisar och kompisars föräldrar, Dutten heter jag om du frågar Sockerapas mormor. Jag är äldre än jag ser ut, och pratar ofta och gärna om hur det är ”nu när man inte är 20 längre”.

Jag är born and raised på Hammarö, men är nu iskall Karlstadsbo. Lever och frodas här med en karl och en liten Drutt som kom till världen i slutet av september 2011. Skriver i princip inget om Druttan här, men vill man läsa om henne så får man hojta till så får man troligtvis lösenordet till den låsta Druttbloggen.

Jag har varit fullärd bloggare i några år, men kan fortfarande publicera ogenomlästa, felstavade inlägg utan att blinka. Jag är dessutom en jävel på att vicka på näsan och strike an Elvisläpp. Jag gillar bearnaisesås, jordgubbar och doften av nyklippt gräs, men jag gillar varken clowner, tomtar eller senap.

När jag inte bloggar så pluggar jag till förskolelärare vid Karlstads Universitet, och när jag inte pluggar så dricker jag öl, breakedansar (alternativt discodansar) och sjunger Allsång, Lips eller karaoke. Alla ska vara med, hellre än bra, är parollen i mitt hem, och det brukar locka fram toner ur de mest inbitna, tystlåtna nördarna som hittat till min soffa!

:/

Åkte till mamma vid halv tre. Tankarna gick i att "För ett år sedan hade pappa bara exakt en timme kvar att leva". 15.28. 15.28. 15.28.

Åkte in till mormor som såg ut som en tvättbjörn, alldeles blå runt ögonen. (nej, en tvättbjörn är inte blå, men själva mönstret liknade en tvättbjörn). Hon ligger fortfarande på sjukhus, men verkar pigg ändå. Hon sa att hon hoppades på att få vara kvar en dag till, för imorgon skulle det va så god mat.

Sen efter sjukhuset åtke vi till graven och tände ett ljus. Jag förmår mig inte att säga något när jag är vid graven. Jag tänker innerligt och jag tror att han hör mig. Mamma önskade pappa, farmor och farfar gott nytt år, men jag teg. Ett år och några timmar.


Mormor berättade att hon tänder ett ljus varje dag för morfar. Hon tänder det precis bredvid ett kort hon har av honom. Det tyckte jag var fint.


Saknar, saknar, saknar oändligt!

Kommentarer

Postat av: Anonym

kram

2008-12-30 @ 20:42:53
URL: http://www.silverpoppel.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

hits