Kanske är det här med ”Om” lite i värsta laget på en blogg som bara, endast och helt uteslutande handlar om mina tankar och funderingar, men jag är ju inte den som är den, utan tycker att alla borde få en större bit Kaka. Så, mer Kaka åt alla:

Ida heter jag om du frågar familjen, Sudden heter jag om du frågar kompisar och kompisars föräldrar, Dutten heter jag om du frågar Sockerapas mormor. Jag är äldre än jag ser ut, och pratar ofta och gärna om hur det är ”nu när man inte är 20 längre”.

Jag är born and raised på Hammarö, men är nu iskall Karlstadsbo. Lever och frodas här med en karl och en liten Drutt som kom till världen i slutet av september 2011. Skriver i princip inget om Druttan här, men vill man läsa om henne så får man hojta till så får man troligtvis lösenordet till den låsta Druttbloggen.

Jag har varit fullärd bloggare i några år, men kan fortfarande publicera ogenomlästa, felstavade inlägg utan att blinka. Jag är dessutom en jävel på att vicka på näsan och strike an Elvisläpp. Jag gillar bearnaisesås, jordgubbar och doften av nyklippt gräs, men jag gillar varken clowner, tomtar eller senap.

När jag inte bloggar så pluggar jag till förskolelärare vid Karlstads Universitet, och när jag inte pluggar så dricker jag öl, breakedansar (alternativt discodansar) och sjunger Allsång, Lips eller karaoke. Alla ska vara med, hellre än bra, är parollen i mitt hem, och det brukar locka fram toner ur de mest inbitna, tystlåtna nördarna som hittat till min soffa!

Begravning

I fredags hölls pappas begravning. Det kom oväntat mycket folk, jag kände igen ungefär hälften. Fyra stora fina kransar stod framme vid kistan och tre små + vår framför kistan. Begravningsbyrånsrepresentanten sa att 3 kransar va väldigt ovanligt, och 4 hände nästan aldrig. Kändes bra. Prästen va lite snyrrig och opåläst, men lättsam. När låten Cadillac skulle börja spelas så spelades den i 3 sek kasnke, och sen stängdes det av. Jag satt bara å tänkte "nejnej, inte krångla NU. Gah, alltid ska ngt krångla i vår familj" Mina syskon trodde det va pappa som busade med oss, för musiken kom strax igång igen. Det visade sig va ngt missförstånd mellan vaktmästaren o prästen, därför hade han stängt av musiken. Ja ngt sånt.
image88
Detta är vår blomma som stod framme vid kistan. Den har gula rosor och 5 röda, som representerar oss barn. Gula och röda valde vi för att i huset där vi bodde när vi va små hade pappa röda rosor på framsidan och gula på baksidan. Hittade denna inställningen på kameran som fångade det röda väldigt vackert.


Efteråt va det minnesstund och massa kondeleanser. Det kändes bra att höra hur uppskattad pappa va, och hur många som faktiskt kände och brydde sig om honom och så.

Tack alla.

Saknar dig, pappa.

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

hits