Kanske är det här med ”Om” lite i värsta laget på en blogg som bara, endast och helt uteslutande handlar om mina tankar och funderingar, men jag är ju inte den som är den, utan tycker att alla borde få en större bit Kaka. Så, mer Kaka åt alla:

Ida heter jag om du frågar familjen, Sudden heter jag om du frågar kompisar och kompisars föräldrar, Dutten heter jag om du frågar Sockerapas mormor. Jag är äldre än jag ser ut, och pratar ofta och gärna om hur det är ”nu när man inte är 20 längre”.

Jag är born and raised på Hammarö, men är nu iskall Karlstadsbo. Lever och frodas här med en karl och en liten Drutt som kom till världen i slutet av september 2011. Skriver i princip inget om Druttan här, men vill man läsa om henne så får man hojta till så får man troligtvis lösenordet till den låsta Druttbloggen.

Jag har varit fullärd bloggare i några år, men kan fortfarande publicera ogenomlästa, felstavade inlägg utan att blinka. Jag är dessutom en jävel på att vicka på näsan och strike an Elvisläpp. Jag gillar bearnaisesås, jordgubbar och doften av nyklippt gräs, men jag gillar varken clowner, tomtar eller senap.

När jag inte bloggar så pluggar jag till förskolelärare vid Karlstads Universitet, och när jag inte pluggar så dricker jag öl, breakedansar (alternativt discodansar) och sjunger Allsång, Lips eller karaoke. Alla ska vara med, hellre än bra, är parollen i mitt hem, och det brukar locka fram toner ur de mest inbitna, tystlåtna nördarna som hittat till min soffa!

Boho?

Imorse när jag vaknade hörde jag ett besynnerligt ljud. Jag lyssnde noga och insåg snabbt att det var grannen som storbölade på andra sidan väggen. Hon hulkade och tjöt. Ibland sa hon något och jag antar att hon fått någon hemsk nyhet via telefon, för jag hörde ingen annan röst. Jag ville inte höra så jag satte på radion isället. Efter en halvtimme stängde jag radion och gick upp, då hade gråten tystnat. Kanske hade hon gått till ett annat rum, eller så hade hon samlat sig. Det första jag tänkte var att katten kanske dött, men det måste vart något värre så högt som hon grät. Eller, det är kanske hemskt att förlora sin katt och enda vän i denna grådaskiga värld. Jag sk anog gå ut och spana efter katten för att se om den finns kvar, då kan jag trösta henne med att den lever trots allt.

Eller så ska jag sköta mitt och inte lägga mig i.

Brevbäraren kastade ner posten i morse och smällde upp dörren bredvid och kastade posten i grannens låda (gissar jag), och smällde i dörren igen och stormade iväg, pang bom ta det lugnt!

Kommentarer

Postat av: Lisa

Hon kanske bölade för att brevbäraren var så aggressiv i sitt postutdelande?

2008-10-20 @ 14:35:25
URL: http://www.silverpoppel.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

hits