Kanske är det här med ”Om” lite i värsta laget på en blogg som bara, endast och helt uteslutande handlar om mina tankar och funderingar, men jag är ju inte den som är den, utan tycker att alla borde få en större bit Kaka. Så, mer Kaka åt alla:

Ida heter jag om du frågar familjen, Sudden heter jag om du frågar kompisar och kompisars föräldrar, Dutten heter jag om du frågar Sockerapas mormor. Jag är äldre än jag ser ut, och pratar ofta och gärna om hur det är ”nu när man inte är 20 längre”.

Jag är born and raised på Hammarö, men är nu iskall Karlstadsbo. Lever och frodas här med en karl och en liten Drutt som kom till världen i slutet av september 2011. Skriver i princip inget om Druttan här, men vill man läsa om henne så får man hojta till så får man troligtvis lösenordet till den låsta Druttbloggen.

Jag har varit fullärd bloggare i några år, men kan fortfarande publicera ogenomlästa, felstavade inlägg utan att blinka. Jag är dessutom en jävel på att vicka på näsan och strike an Elvisläpp. Jag gillar bearnaisesås, jordgubbar och doften av nyklippt gräs, men jag gillar varken clowner, tomtar eller senap.

När jag inte bloggar så pluggar jag till förskolelärare vid Karlstads Universitet, och när jag inte pluggar så dricker jag öl, breakedansar (alternativt discodansar) och sjunger Allsång, Lips eller karaoke. Alla ska vara med, hellre än bra, är parollen i mitt hem, och det brukar locka fram toner ur de mest inbitna, tystlåtna nördarna som hittat till min soffa!

Hey Amigos!

Idag efter jobbet åkte jag och parkerade på Orrholmen, hämtade upp Erik och knatade in till stan. Där väntade familjen Skoog och vi gick till Amigos och käkade.

Tyvärr så gällde inte våra matkuponger förrän vi hade ätit klart, vilken  miss. Jag åt en himla god grej; nämligen grekisk sallad utan oliver och lök, men med ananas istället! Åh, gott! Det var pasta och lite bröd till också.

Efter maten gick jag, Erik och hans bror Fredrik runt på Pärsmässan och kikade. Vi hann med att få en varsin godisrem först av Tina.

Nu när vi kom hem så insåg jag att det den remmen inte var så vidare god, jag hade valt smaken "sur coca cola". Tanken är fin, men det var inte så särskilt surt, så jag satt och började slicka av det sura pulvret utanför när jag frågade Erik:
- Vill du ha min rem, om jag har slickat av allt det sura?
- Eh... ja.

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

hits