Kanske är det här med ”Om” lite i värsta laget på en blogg som bara, endast och helt uteslutande handlar om mina tankar och funderingar, men jag är ju inte den som är den, utan tycker att alla borde få en större bit Kaka. Så, mer Kaka åt alla:

Ida heter jag om du frågar familjen, Sudden heter jag om du frågar kompisar och kompisars föräldrar, Dutten heter jag om du frågar Sockerapas mormor. Jag är äldre än jag ser ut, och pratar ofta och gärna om hur det är ”nu när man inte är 20 längre”.

Jag är born and raised på Hammarö, men är nu iskall Karlstadsbo. Lever och frodas här med en karl och en liten Drutt som kom till världen i slutet av september 2011. Skriver i princip inget om Druttan här, men vill man läsa om henne så får man hojta till så får man troligtvis lösenordet till den låsta Druttbloggen.

Jag har varit fullärd bloggare i några år, men kan fortfarande publicera ogenomlästa, felstavade inlägg utan att blinka. Jag är dessutom en jävel på att vicka på näsan och strike an Elvisläpp. Jag gillar bearnaisesås, jordgubbar och doften av nyklippt gräs, men jag gillar varken clowner, tomtar eller senap.

När jag inte bloggar så pluggar jag till förskolelärare vid Karlstads Universitet, och när jag inte pluggar så dricker jag öl, breakedansar (alternativt discodansar) och sjunger Allsång, Lips eller karaoke. Alla ska vara med, hellre än bra, är parollen i mitt hem, och det brukar locka fram toner ur de mest inbitna, tystlåtna nördarna som hittat till min soffa!

Det rullar

Jag var nyss ute och gick till Kroppkärr och tillbaka. På vägen hem gick jag förbi en farbror i rullstol. Han undrade om jag kunde dra honom till Krp. Jag svarade att jag nog inte orkar. Han berättade att han åkt in till stan och runt Sundsta och inte orkade mer. Jag sa något om att det är en stor lång backe upp till Krp, och han svarade att han vet, men att han bor där. Jag sa igen att jag tyvärr inte orkar.

Fan, jag har lite dåligt samvete, jag kunde väl dragit gubben en bit i alla fall? Inte en chans att jag skulle orka dra honom ända upp hit, jag orkade knappt gå den där megabacken. Men jag kunde ju dragit honom till närmsta busshållsplats eller så. Vad skulle han ut och göra utan sällskap?

Jag funderade hela tiden på om jag skulle vända och springa tillbaka, men det gjorde jag inte. Önskar Erik hade vart med, han hade dragit honom. Han är ju stark också, det är inte jag.

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

hits