Klockan åtta i morse så satt jag i en sits på Claratappen och lämnade blod för fulla muggar. Jag var nöjd och glad eftersom jag just tagit ut värdecheckar på 350:- eftersom jag varigt så duktig och lämnat blod. Checkarna gäller i massa, nästan alla affärer och restauranger i hela stan, så vi får se vad jag lägger de på. Jag kände det, att det är ju rådande kristider, så jag var väl inte en sekund försenad med att hämta ut. Det vet man ju aldrig, om de drar en mina blodpengar och ger till den stackars chefen som blir utan bonus. Nåja, efteråt valde jag en jättesmarrig macka, juice och skölde glatt ner en järntablett (höhö, hjärntablett).

När jag åkte därifrån, såg jag att jag hade dåligt med bensin, men bestämde mig ändå för att vänta med att tanka. När jag var halvvägs in på den långa Knappstadsvägen började bensinmätaren blinka. Jag trodde jag skulle bli ståendes längs den vägen, och inte ha varken affär, mack eller bil i sikte, och bli tvungen att gå ända till centrum. Jag gasade lite extra, men kom snabbt på att det drar mer bensin, segade 90-vägen fram i alldeles för låg hastighet. Smet sedan snabbt in på första mack jag såg och tankade för 100 kr. Sen tyckte jag det var snålt gjort, och tankade för 50 kr till.

Klockan nio var jag på jobbet. Alla var sjuka, och den stackars vikarien som kände stället bäst hade vart där i två veckor och varit vikarie i en månad. Han fick hålla alla tyglar medan jag och den andra kvinnan sprang runt som yra höns. Den kvinnan ser för övrigt ut att vara tagen direkt ur ett album, eller film från -91. Att hon inte förstår vad omodern hon är, frisyren, kläderna, glasögonen - allt!

Satt på jobbet och barnen pratade om höger och vänster. Jag öppnade mitt hjärta och erkände att jag inte är särskilt bra på höger och vänster.
- Va, kan du inte höger och vänster?!
- Nej, inte så bra..
- Men vi kan lära dig!
Så söta!

Efter jobbet åkte jag till stan och hämtade ut Thåströmbiljetter. Jag och mamma ska gå! Det blir grejer det! Sen köpte jag INTE aidaväv för det var galet dyrt, så jag låtsade att jag inte mindes hur stor bit jag behövde. Sen. Sen var det dags för min efterläntade ansiktsbehandling som jag fick i julklapp av Erik. Det första som händer är att hudterapeuten säger att hon har en studerande med, och undrar om det är okej. Haha, ja tänkte jag, har jag hade en student på gyn, så ska väl detta inte vara några problem.
- Jag täntke att vi börjar med ryggmassage! Du kan ta av dig tröjorna och lägga dem där.
Jag blev jätteställd. Inte skulle det väl vara massage med i denna anstiktbehandlingen. Jag har till och med fått för mig att jag inte vill ha massage, men förljde ändå med det som hände och klädde av mig alla tre tröjor. Tur att jag duschade i morse, tänkte jag när jag la mig. Gött var det. Känns lite lustigt att jag i går testade massagestolen på jobbet, fulkroppsmassage i en halvtimme, och nu fick massage igen, jag som aldrig fått det förr, förutom av Erik. Eftermassagen vände jag mig om och hon packade in mig först i en handduk, sen i ett duntäcke, dubbelt! Jisses vad varm jag var först, jag hade ju jeans och vinterskor på mig. Men jag kan ju reglera värmen rätt bra, så det var helt okej, även om det kändes lite väl att ligga i det där lilla rummet med täcke och kläder, med värmeljus runt om.

Jag berättade om allt knas jag gjort med min stackars hy, och hon berättade om huden och en massa annat viktigt. Sen köpte jag, som vanligt en massa dyra krämer och tjafs, nästan tusen kronor fattigare gick jag därifrån och kände mig inte alls röd och svullen som jag brukar, utan len, mjuk och nysminkad. Ja, hon had elåtit mig provat en foundation, därför.

Jag ringde Emelie, och efter att ha varit hemma och käkat så gick vi ut på en timmes runda runt älven. Skönt att gå, skönt att prata massa, skönt med vår i luften!