Kanske är det här med ”Om” lite i värsta laget på en blogg som bara, endast och helt uteslutande handlar om mina tankar och funderingar, men jag är ju inte den som är den, utan tycker att alla borde få en större bit Kaka. Så, mer Kaka åt alla:

Ida heter jag om du frågar familjen, Sudden heter jag om du frågar kompisar och kompisars föräldrar, Dutten heter jag om du frågar Sockerapas mormor. Jag är äldre än jag ser ut, och pratar ofta och gärna om hur det är ”nu när man inte är 20 längre”.

Jag är born and raised på Hammarö, men är nu iskall Karlstadsbo. Lever och frodas här med en karl och en liten Drutt som kom till världen i slutet av september 2011. Skriver i princip inget om Druttan här, men vill man läsa om henne så får man hojta till så får man troligtvis lösenordet till den låsta Druttbloggen.

Jag har varit fullärd bloggare i några år, men kan fortfarande publicera ogenomlästa, felstavade inlägg utan att blinka. Jag är dessutom en jävel på att vicka på näsan och strike an Elvisläpp. Jag gillar bearnaisesås, jordgubbar och doften av nyklippt gräs, men jag gillar varken clowner, tomtar eller senap.

När jag inte bloggar så pluggar jag till förskolelärare vid Karlstads Universitet, och när jag inte pluggar så dricker jag öl, breakedansar (alternativt discodansar) och sjunger Allsång, Lips eller karaoke. Alla ska vara med, hellre än bra, är parollen i mitt hem, och det brukar locka fram toner ur de mest inbitna, tystlåtna nördarna som hittat till min soffa!

Stab

Erik skulle göra hamburgare igår natt. Dess värre måttade han fel när han skulle dela de frysta burgarna med en lite för vass kniv, så han hög sig rejält mitt i handen. Det sprutade blog och såret såg ut som rå köttfärs ungefär. Usch. Ingen av oss var körbar, så vi hade vart tvungen att ta taxi om det behövdes sy, men jag var så trött så jag googlade lite istället. Vi la ett tryckband på, lite papper och kirurgitejp, så fick han sitta med handen högt och lugna ner sig framför ett Top Gear. Idag ser det äckligt ut, men det har börjat dra ihop sig iallafall.

Jag ser på det där köttsåret med skräckblandad förtjusning, det är ju skitäckligt, men ändå fascinerande.

Kommentarer

Postat av: Lisa

Vad är det med våra karlar och vassa knivar egentligen?

2010-02-06 @ 15:41:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

hits