Kanske är det här med ”Om” lite i värsta laget på en blogg som bara, endast och helt uteslutande handlar om mina tankar och funderingar, men jag är ju inte den som är den, utan tycker att alla borde få en större bit Kaka. Så, mer Kaka åt alla:

Ida heter jag om du frågar familjen, Sudden heter jag om du frågar kompisar och kompisars föräldrar, Dutten heter jag om du frågar Sockerapas mormor. Jag är äldre än jag ser ut, och pratar ofta och gärna om hur det är ”nu när man inte är 20 längre”.

Jag är born and raised på Hammarö, men är nu iskall Karlstadsbo. Lever och frodas här med en karl och en liten Drutt som kom till världen i slutet av september 2011. Skriver i princip inget om Druttan här, men vill man läsa om henne så får man hojta till så får man troligtvis lösenordet till den låsta Druttbloggen.

Jag har varit fullärd bloggare i några år, men kan fortfarande publicera ogenomlästa, felstavade inlägg utan att blinka. Jag är dessutom en jävel på att vicka på näsan och strike an Elvisläpp. Jag gillar bearnaisesås, jordgubbar och doften av nyklippt gräs, men jag gillar varken clowner, tomtar eller senap.

När jag inte bloggar så pluggar jag till förskolelärare vid Karlstads Universitet, och när jag inte pluggar så dricker jag öl, breakedansar (alternativt discodansar) och sjunger Allsång, Lips eller karaoke. Alla ska vara med, hellre än bra, är parollen i mitt hem, och det brukar locka fram toner ur de mest inbitna, tystlåtna nördarna som hittat till min soffa!

Dövhes

Erik vaknade för några dagar sen med lock för ena örat. Jag vaknade samma morgon nästan helt utan röst.

Jag försökte säga till Erik att jag var så hes att jag nästan inte kunde prata. Dessvärre låg Erik med det hörande örat ner i kudden och skrek: "Va?!" till mig. Jag bröt ihop i ett ljudlöst skratt.

Nu, en dövhes helg senare är det inte lika roligt. Hela tiden råkar jag gå på fel sida om Erik och prata, vilket resulterar i att han inte hör att jag säger något, jag känner mig ignorerad och skriker: "Skit i det då!!!" och springer iväg medan Erik inte fattar någonting.

Nej, inte riktigt så illa är det, men det är hysteriskt irriterande att vara tvungen att prata högt när man är hes, ständigt mötas av det där "Va?" och kraxa samma mening flera gånger.

Idag har vi gjort slag i saken och inhandlat ngt mot en förmodad vaxpropp. Erik gjorde sig till och köpte specialbomull (sk fetvadd haha!) som han ska dötta in i örat så inte proppmedlet rinner ur.

Kommentarer

Postat av: Kirre

låter riktigt frustrerande de där. en gång var jag förkyld så ja hörde lite dåligt på båda öronen å gick på stan med en som inte hörde på ena örat av samma anledning. de blev många VA den dagen, hehe

2010-03-03 @ 19:26:09
URL: http://raaff.blogg.se/
Postat av: The Magnus

Det är sjukt irriterande när de där grejerna händer. Enda bra grejen mot öronproppgrejer är att topsa öronen varje dag, och mot hes/tappad röst hjälper tyvärr bara att hålla käften och dricka jävligt varmt te =0/

2010-03-03 @ 22:10:22
Postat av: kaka

Kirre: Haha, tur att jag inte gick med er på stan då, jag hade fått spunknojja! Minst!



The Magnus: Ajjabaja, inte topsa öronen! Enl. ivssa rekommendationer har jag blivit upplyst följande "det minsta som ska in i örat är en armbåge". Man ska mao inte peta i öronen, helst alls. Halvfräscht med öronvax om man aldrig tar bort det.. mja.. Jag jobbar f ö på att hålla käften, men det är svårt..

2010-03-04 @ 16:48:38
URL: http://simkaka.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

hits