Kanske är det här med ”Om” lite i värsta laget på en blogg som bara, endast och helt uteslutande handlar om mina tankar och funderingar, men jag är ju inte den som är den, utan tycker att alla borde få en större bit Kaka. Så, mer Kaka åt alla:

Ida heter jag om du frågar familjen, Sudden heter jag om du frågar kompisar och kompisars föräldrar, Dutten heter jag om du frågar Sockerapas mormor. Jag är äldre än jag ser ut, och pratar ofta och gärna om hur det är ”nu när man inte är 20 längre”.

Jag är born and raised på Hammarö, men är nu iskall Karlstadsbo. Lever och frodas här med en karl och en liten Drutt som kom till världen i slutet av september 2011. Skriver i princip inget om Druttan här, men vill man läsa om henne så får man hojta till så får man troligtvis lösenordet till den låsta Druttbloggen.

Jag har varit fullärd bloggare i några år, men kan fortfarande publicera ogenomlästa, felstavade inlägg utan att blinka. Jag är dessutom en jävel på att vicka på näsan och strike an Elvisläpp. Jag gillar bearnaisesås, jordgubbar och doften av nyklippt gräs, men jag gillar varken clowner, tomtar eller senap.

När jag inte bloggar så pluggar jag till förskolelärare vid Karlstads Universitet, och när jag inte pluggar så dricker jag öl, breakedansar (alternativt discodansar) och sjunger Allsång, Lips eller karaoke. Alla ska vara med, hellre än bra, är parollen i mitt hem, och det brukar locka fram toner ur de mest inbitna, tystlåtna nördarna som hittat till min soffa!

Tungt

Jag har gått in i någon slags medveten förnekelsefas. Jag vet vad som hänt men jag kan inte acceptera det. Jag förnekar det, och tror att han just nu varit hemma på lunch och är tillbaka på jobbet.

Jag har en klump i magen hela tiden, den går inte bort. Det gör ont i magen, och jag har nu köpt Proviva för att se om det hjälper.

Äntligen har jag kommit mig för att diska alla glas från nyår. Det va 34 stycken. Mattan i vardagsrummet är fortfarande full med mosade chips, popcorn, salta pinnar och några strumpor.

Jag har inte tänt granen idag heller.

Jag har dåligt samvete för saker jag borde göra men inte orkar. Det gör att jag får ännu mer ont i magen. Jag borde söka jobb, börja packa, städa upp efter nyår, gå ut och gå, ringa vänner, träffa mormor. Jag borde, jag borde, jag borde.

Begravningen är om tre veckor. Den 25e. Då har man kanske fått lite perspektiv på det. Jag och Lisa pratade om att vi borde skaffa lugnande till den dagen, så vi inte svimmar när vi ska gå fram och lägga handblommorna. Vi har valt röda och gula rosor. Vi hade det i huset vi bodde i när vi va små, och dessa skötte pappa noga. Sägs det, jag minns inte, jag va för liten.


Har det verkligen hänt? Är det sant? Drömmer jag bara? Jag vet inte. Jag vet inte.


Kommentarer

Postat av: Lina

jag önskar jag kunde göra något, vrida tillbaka tiden, offra något ben så du skulle få tillbaka honom.
Men tiden läker alla sår, kanske inte helt, men låt det ta tid och sörj i din takt och minns att jag alltid finns här för dig! kramar

2008-01-05 @ 10:53:51
Postat av: Kaka

Började nästan gråta när jag läste det. tack fina snälla vän för att du finns.

2008-01-06 @ 00:54:38
URL: http://simkaka.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

hits