Underjordisk
Vi stod i regnet under ett gäng paraplyer och huttrade och Lisa och Sylvia sänkte ner urnan i jorden. Vi glömde hålla en tyst minut, men det blev nog 20 tyst sekunder innan vi rundade av med "Näej, om vi skulle åka hem och ta lite kaffe?" Jag klämde fram ett tyst "Tjillevippen". Jag tänkte säga vila i frid, tack eller vad som helst. Men jag fick inte fram något. Utom det där ovannämnda. Pappas födelsedag och Eriks namnsdag är det idag dessutom.
Vila i frid. Tack för allt, pappa.
Sommaren
Sommaren för Erik ska äga rum i Töcksfors. Liten håla alldeles för långt bort för att pendla, men för nära för att flytta till en lägenhet där.
Ida: Kundtjänstmedarbetare, kommunikatör, Transcom
Erik: Kalkonslaktare, Norge.
hej, Jesus!
När de ringde så var det ett okännt nummer och jag blev rädd och svarade inte. Sen lyssnade jag av teelfonsvararen och de berättade att de tänkte ge mig sommarjobb. Jag lev då lite panikslagen och sprang ut med telefonen i jackfickan i hallen. Vet inte riktigt varför. Tror det var för att kunna skylla på att jag inte hört telefonen, om de ringer igen. Ringde mamma och vi försökte komma på någon bra lögn, men det slutadfe med att ärlighet varar längst. Jag ringde upp och blev erbjuden jobb.
Tror inte jag kommer se Erik så mycket i sommar. Två helger i månaden ungefär.
Skvallerflicka
Gillar inte att jag kommer titta på det ikväll igen. Men sån är jag.
Uschligt
Nu har jag orkat äta en smörgås och en eventuellt magsjukesmittad Ambrosiakaka. Kanske inte ett helt smart drag.
Bra tajming med sjukligheter. Inte så lyckat att ha två sjuklingar under ett tak, ingen orkar ju passa upp på den andre. Bah. Jag får vackert gå å hämta mitt vatten själv, eller va det kan va jag ligger och skriker om.
Full fart
Söndag: Vaknade upp och insåg att jag inte kunde köra bil eftersom jag ölat kvällen innan. Fick skjuts av Lisa och hon tyckte väl inte det va så smart å dricka när man ska upp o köra bil dagen efter. Ja iallfall så fortsatte vi med lägenheten. På kvällen började jag och Lisa må lite dåligt, men vi försökte hålla oss uppe genom att kolla på gamla kort efter farmor (rätt häftigt att titta på kort som är nästan 100 år gamla). Vi la oss vid tio och jag såg hos mamma.
Måndag: Lisa spydde och jag gick på promenad med Lina vid nio. Jag va tvungen att stanna flera ggr och sitta och vila. Lina trodde hon skulle få magsjukan. Sen åkte jag, Erik och mor in till stan på möte med en tant, vi kan kalla henne farbror Barbro. Jag satt dubbelvikt hela mötet och kände mig otrevlig, men jag hade så ont i magen. Sen åkte jag hem och la mig och hae ångest för att jag va sjuk och inte kunde hjälpa till. Min Erik är också sjuk, Lisas Henrik likaså, mormor är det med och bror och mor också. Det går en slags epedemi tror jag..
Tisdag: Min Erik är förkyld och det är så synd om honom. "Ni kvinnor talar om att föda barn, men ni ska veta hur det är när en kille är rikigt förkyld!"
Jag känner mig rätt pigg och ska iväg till Vidön igen sen.
(Fredag: Flyttar själv. Har jag packat? Nej, inte så värst. )
Begravning
Detta är vår blomma som stod framme vid kistan. Den har gula rosor och 5 röda, som representerar oss barn. Gula och röda valde vi för att i huset där vi bodde när vi va små hade pappa röda rosor på framsidan och gula på baksidan. Hittade denna inställningen på kameran som fångade det röda väldigt vackert.
Efteråt va det minnesstund och massa kondeleanser. Det kändes bra att höra hur uppskattad pappa va, och hur många som faktiskt kände och brydde sig om honom och så.
Tack alla.
Saknar dig, pappa.
Nyttig? Inte jag.
Erik är inte hemma, han stod inte ut med att inte få spela. Jag sitter hrä med min lilla blogg och min lilla bilddagbok och hoppas jag int dör av tristess. Då kanske jag kan gympa lite, det ska visst va bra. Dessutom så kan ju DET kompencera chipsen.
Usch härom dagen köpte jag en stor godipåse och tryckte i mig. Men som jag sa till Erik "Amen ja väger lika mkt som när jag va 16 så det gör väl inget?" Min kropp dör nog lite inombords.
Skulle va kul att börja träna. Just det jag har inte råd.
"Snälla Ida, LÄS IGENOM din inlägg INNAN du publicerar!"
Ryggskott
Har aldrig haft det i hela mitt liv, och nu kan jag inte röra mig. Erik har pallat upp mig i datastolen så jag ska slippa sitta i soffan och se Hildalgo.
Vi skulle gå till affären förut och köpa pommes att ha till köttet. När vi kom utanför dörrn märkte jag att jag hade jätteont i ländryggen. Det blev inte bättre av att gå och jag provade att böja och sträcka och knäcka. Testade tillochmed att springa, men det blev inte bättre. Fick å sakta och krama Eriks hand hårt. När vi äntligen lyckats ta oss fram och tillbaka från affären kunde jag inte böja míg ner och knyta upp skorna fast jag försökte allt jag kunde. Jag satt och va invalidos på hallstolen. Erik hämtade datastolen och i den satt jag i köket och läste läkarboken frenetiskt medan Erik lagade mat.
Det va inte helt lätt att äta utan att kunna böja sig, jag satt uppallad både bak o fram för största bekvämlighet.
Hoppas jag kan gå på stan imorrn med Emelie. Hoppas det har gett sig.
Tungt
Jag har gått in i någon slags medveten förnekelsefas. Jag vet vad som hänt men jag kan inte acceptera det. Jag förnekar det, och tror att han just nu varit hemma på lunch och är tillbaka på jobbet.
Jag har en klump i magen hela tiden, den går inte bort. Det gör ont i magen, och jag har nu köpt Proviva för att se om det hjälper.
Äntligen har jag kommit mig för att diska alla glas från nyår. Det va 34 stycken. Mattan i vardagsrummet är fortfarande full med mosade chips, popcorn, salta pinnar och några strumpor.
Jag har inte tänt granen idag heller.
Jag har dåligt samvete för saker jag borde göra men inte orkar. Det gör att jag får ännu mer ont i magen. Jag borde söka jobb, börja packa, städa upp efter nyår, gå ut och gå, ringa vänner, träffa mormor. Jag borde, jag borde, jag borde.
Begravningen är om tre veckor. Den 25e. Då har man kanske fått lite perspektiv på det. Jag och Lisa pratade om att vi borde skaffa lugnande till den dagen, så vi inte svimmar när vi ska gå fram och lägga handblommorna. Vi har valt röda och gula rosor. Vi hade det i huset vi bodde i när vi va små, och dessa skötte pappa noga. Sägs det, jag minns inte, jag va för liten.
Har det verkligen hänt? Är det sant? Drömmer jag bara? Jag vet inte. Jag vet inte.
Idag
Vaknade idag vid tolv och känd mig bakis, som man brukar efter nyår. Det knepiga va att jag under gårdagen druckit en öl och ett glas Asti och annars bara vatten och julmust, så jag borde inte va dålig. Kanske är det en reaktion på allt som hänt den senaste dagarna.
Vid fyra idag åkte jag ut till Skoghall. Två av mina systrar hade vart till sjukhuset och hämtat ut pappas saker, och sen åkt till hans lägenhet för att hämta familjebibeln och tömma kyl/frys osv. Pappa har pratat mycket med miig om en viss lapp där det står ett nummer till en person vi ska ringa om det händer honom nåt. Det pappret låg framme när Sylvia och Anna va där. Känns märkligt, kanske visste han vad som komma skulle.
Jag började gråta nästan direkt och satt i badrummet och grät och lyssnade på va de pratade om i vardagsrummet, jag kunde inte förmå mig att sitta med. Både mamma och Sylvia kom in och pratade med mig, och efter ett tag hade jag lugnat ner mig såpass så jag kunde va med. Vi bestämde vad som skulle stå i dödsannonsen, och bokad tid på begravningsbyrå. Vi ska dit imorrn.
Allt känns så overkligt. Som om jag sitter i en hemsk dröm. Jag har nog inte fattat. Såg Ronja Rövardotter förut. Det va extra starkt att se när Skalle-Pär dör; "Han har funnits jämt, och nu finns han inte. Han fattas mig!"
Rubrik
"Det finns inget bra sätt att ta sig igenom det. Bryta ihop, ta sig samman och knega framåt. Gråt om du behöver, skrik om du behöver, hata om du behöver, prata om du behöver, men ta dig långsamt framåt, steg för steg tills det ligger bakom dig. Tillåt dig själv att bryta ihop men se till att du håller ihop, det är det enda man kan göra."
En vän till Lisa sa det när hon berättade om vad som hänt. Jag började gråta när jag läste det.
:(
Saknar dig
Bilden är från 21e december när vi hade ett jättfint julfirande. Vi satt och spelade gitarr och sjöng tillsammans. Vi hade kul och trevligt och vi hade hittat så bra julklappar till honom så han va verkligen glad. Han sa att han nästan fick tårar i ögonen när han tänkte på vilken bra kväll det hade vart, sa han strax innan han åkte.
Pappas låt:
Hep Stars- Cadillac
My baby drove up in a brand new Cadillac
My baby drove up in a brand new Cadillac
but she ain't never, ever coming back
Baby, baby, baby please
Can't you see I'm on my bended knees
Your heart's so cold it's gonna freeze
My baby drove up in a brand new, brand new Cadillac
My baby drove up in a brand new Cadillac
but she ain't never, ever coming back
yea...Cadillac
woah...Cadillac
yea...Cadillac
ooh...Cadillac
yea...Cadilac
ooh...CADILLAC
